Aftonbladet – 11 juni 1873, sida 3

var fyllig och väl proportionerad, och händer och fötter små och särdeles vackra samt föremål för miss Valencias syönerliga stolthet. I hela sitt väsende ade hon derjemte äen obeskridiga mjukket och grace, som irländskorna kanske fått i arf med sitt sydländska blod. Då hon efter en half timme åter blef synlig, med en bredhrättig halmhatt och klädningen uppdraperad 4 la bergåre öfver en walesisk, randig underklädning kortnog för att visa fötterna i ett par nätta buttiner, så kände Elsley af hela bjertat ett nöje att betrakta henne och ett ännu större nöje af att tala med henne, medan hon, dels af smak, dels af godt hjerta och för det tredje, emedan hon läste i mr Vavasgurs ögon att han beundrade henne, poetiserade om både himmel och jord, Tv, sånningen tvingar oss att säga det: för miss Valenveia hade beundran pu wuwader tre års tid varit dagligt bröd. Den unga damen h.de lefvat i verldens mest lysande hvirfvel och hon. liksom de flesta menniskor, hade för en tid tyckt att detta lif var ganska roligt. Hon hade koketterat och haft sina små inklinationer — huru många behöfva vi icke yppa — och kanske deribland en och annan som hov gerca kunde låtit vara i fred. Lord Scotbush hade gjort henne föreställ ningar här, men hon hade tystat hosom med ett äkta, irländskt skämt: Du är ju road af att fiska, Freddy? När du inte kan få en lax, så nöjer du dig med en laxöring, och när du inte kan få en laxöring, så nöj:r du dig med ex simpa, blött för att äv inte skall komma.ur öfningen; — så gör jag också. De gamla damerna sade att detta uu QPsaken, hvarför Valensla icke ännu blifvit vikt; berrarae deremot påstodo att Ingen