nedtystas, så länge är tankefriheten änn icke verklighet. Äfven om regering oc folk skulle vara eniga i att öfva ett sådan tväng mot en eller flera individer, vore denn makt fullkomligt orättvis. En god styrels har lika litet som en dålig något slags rät tighet dertill. Om hela menniskoslägtet minus en, hyste en och samma åsigt och en dast denne ene hade den motsatta menin gen, skulle icke större rätt gifvas för men I niskoslägtet att nedtysta denne individ, ä! för honom att nedtysta alla andra menni skor, Allmän öfverensstämmelse i någo punkt alstrar alltid allmän likgiltighet. A samma orsak följer, att ju större öfverens stämmelsen är, desto större är äfven likgil tigheten. Hell derför dem, som hindra san ningen att inslumra! Hell dessa djerfva oc orädda naturer, dagens kättare och refor matorer, som med stormklockan och trum petstötarne väcka menniskorna ur dera: sömn och tvinga dem att gripa till vapel och kämpa för sin tro! Af alla landsplågo är försoffningen den farligaste. Vanans lik giltighet är vår naturs nattsida. Hon läg ger sig som en frostdimma öfver menni skorna, förslöar deras förmögenheter, upp fräter deras kraft och gör dem lika odug liga som obenägna vare sig att kämpa föl sanningen eller göra sig rätt klart hvad de egentligen är de tro I allmänhet är Mills grundsats om der medborgerliga friheten, att individen bör få ega full myndighet att ostördt handla — naturligtvis förutsatt att han eger sina sin nens bruk samt uppnått myndig ålder — så snart hans handlingar icke inkräkta på an dras räctssfer. Öfver sig sjelf och intres sen, som endast röra honom, är han suve rän. Att anse denna grundsats dikterad af sjelfviskhet är falskt, ty det är visserligen menniskors pligt att ömsesidigt intressera sig för hvarandras välfärd, men dessa skyldigheter sträcka sig icke så långt att derpå kan för samhället grundas någon rätt att med hugg och slag drifva en person att handla till sitt eget bästa. I fråga om in dividens uppförande mot. andra är samhäl let befogadt att uppställa vissa allmänna reglor till efterföljd, icke såifråga om hans eget lefnadssätt. Det är likväl omöjligt att förekomma att detta kan blifva föremål för allmänt ogillande, och genom ett dylikt ogillande, rätt användt, utöfvas ofta ett sundt inflytande. Mill afslutar sin afhandling (som fimnes tillgänglig i svensk öfversättning) med upp ställandet af följande mtl, såsom eftersträfvansvärdt ideal för lagstiftare och folk: Spridning af makten bland hela folket i största möjliga mätt, som är förenligt med styrelsens kraft, samt största möjliga centralisering af vetande hos regeringen, att detta derifrån sedermera må kunna spridas och komma hela landet till godo. Ar 1861 utgaf Mill sina betraktelser On Representative government (öfversatta på sven ska), 1863 om Utilitarianism (den allmänna lyckan säsom sedlighetens mål) och 1865 om Auguste Comte and Positivism samt Examination of Sir William Hamiltons Philosophy. Egentligen genom Mill blef positivismen känd och värderad i Engiand,; ehuru han icke synes gillat denna läras senare utvecklingsstadier särskildt i afseende på behandlingen af de religiösa frågorna. Med undantag af sin Inaugural Address vid S:t Andrews-University, offentliggjoråe Stuart Mill sedermera ej något alster mer än kommentarierna till sin upplaga at falerns Analysis of the Phenomena of the Human Mind, 1869, samt samma år broschyren om qvinnans underordnade ställning (The Subjection of Woman), hvilken ensam skulle varit tillräcklig att förvärfva sin författare ett oförgängligt namu. Genom en förtjenstfull öfversättning har denna skritt blifvit införlifvad äfven med svenska litteraturen samt utan tvifvel äfven i vårt lånd burit soda frukter. Vi tro att bland annat dess sanna och ädla slutord ha blifvit senterade — dessa ord, som kunna sägas uttrycka en cärnpunkt i Stuart Mills hela lifsäsigt — utt nemligen hvarje inskränkning som man rör i sina medmenniskors frihet att handla på annat sätt än att göra dem ansvariga ör det onda de verkligen göra), bidrager i sin mån att förtorka sjelfva hufvudkällan ör all mensklig sällhet och att göra vårt lägte öfver all beräkning fattigare i allt, om kan gifva lifvet något värde för den nenskliga individen.