2 Å Uta EO TR MJR SR YR kommande kritik af ostindiska kompaniets åtgöranden, en oberoende ställning vid Indis .House samt såg sig i tillfälle att nämnds s Jår sända sin son till Paris, der denne först uppehöll sig några månader hos den berömde nationalekonomen Jean Baptiste Say och -sedermera anförtroddes åt Sir Samuel Ben I tham, Jeremy Benthaws broder. Knappt :ladertonörig började han, efter återkomsten I till London, under faderns förmanskap hand lägga de ostindiska angelägenheterna och I fortfor med denna tjenstgöring inemot fyra årtionden (till 1858). Det har icke utan skäl blifvit frambållet såsom någonting märkligt, att Stuart Mill, som under så många Jär enligt sakkunnigas omdöme tillfredsställande skötte en ansvarsfull embetsmannapost, samtidigt egnat sig åt de studier som måste erfordrats för den djupa bildning han ådagalagt på vidt skilda områden. Ingen fysiker, logiker, metafysiker, moralist eller veI tenskaplig historiker — yttras i det just ej för kritisk släpphändhet bekanta engelska veckobladet Athenezum för den 17 Maj — af innevarande generation skall kunna underlåta att, om ej med tacksamhet, så ätminstone med aktning erkänna sig som gäldevär till Stuart Mills författarverksamhet. Vi ha ock sett omtaladt att då Mill en gång som rektor för S:t Andrews University utfärdade en inbjudningsadress, sade sig matematikerua aldrig ha sett nyttan af matematikens studium bättre framhållen, och en liknande anmärkning gjordes på deras respektive områden af de rena naturvetenskapernas samt de klassiska språkens målsmän. För att nu nämna något om Stuart Mills personliga förhållanden på äldre dagar, skulle man väl knappt kunna tro att denne nyktre tänkare varit förstgenom ensvärmisk vänskap och sedermera genom en outplänlig kärlek förenad med en representant af det kön, hvars medborgerliga rättigheter han så lugnat, men just derför ock så bevisande företagit sig att i sin nu verldsbekanta bok förfäkta, jemte det han i praxis framhöll dem i en: gelska parlamentet. Då mrs Mill, som varit enka efter en Londonköpman vid namn Taylor, dog år 1858, hade hon ej många år burit den store filosofens namn, men under mer än tjugu år hade han haft henne till vän och rådgifvarivna i sina litterära före tag. ÅAfven irentintellektuelt hänseende, har Mill skrifvit, kan förlusten at henne för mig aldrig ersättas eller lindras. Efter hustruns frånfälle företog Stuart Mill tillsammans med sin styfdotter, miss Helen Taylor, åtskilliga resor på kontinenten, bland annat till Schweiz, Italien och Grekland samt egnade sig derunder med oförminskad ifver åt de naturvetenskapliga studier, han allt ifrån siva yngre år bedrif vit. För öfrigt uppehöll han sig allt som oftast i Avignon, der han ock afled den 8 sistl. Maj. Det återstår oss nu att något litet i detalj framhålla gången af Stwarv Mills författareverksamhet. År 1824 bildade sig i London en klubb af högst ovanliga egenskaper. Medlemmarne sammanträdde från kl. 1e 9 till 10 på förmiddagen — då de öfvergingo till sina borgerliga sysslor — och deras samvaro var egnad åt filosofiska diskussioner. Öfverläggningarne leddes af den äldre mr Mill, och bland ledamöterna nämna vi hans son John Stuart, W. H. Prescott och Grote. Enligt en meddelad personlig hågkomst i Times för den 10 sistl. Maj var John Stuart här den till ären yngste, men kanske den skarpaste dialektikern. Man sysselsatte sig hufvudsakligen med logik och afhandlade på ett utsömmande sätt paragraf efter paragraf i de filosofiska verk man valt till samtalsämnen. Sällskapet upplöstes 1828, och flere af de deltagande började då lemna bidrag till Westminster Review, som några är förut grundats af Bentham samt stod under ledning af honom och åen äldre Mill. Nämnda är skref John Stuart der en uppsats öfver Wbhatelys Logic. Den första literära bedrif: han ansåg värdig att reproduceras i de Dissertations and Discussions, han längre fram utgaf, var en artikel i The Jurist (1833) med titeln Corporation and Church property; man har anmärkt att detta essay i flera afseenden anticiperat den irländska kyrkolagstiftningen 40 är senare. Samma är offentliggjorde han i Monthly Repository jen förträfflig undersökning af Poetry and its Varieties, som visar att Stuart Mill på det skön-litterära området var mäktig at lika sjelfständiga vyer, som på det filosofiska och på det politiska. Kort derefter inlät han sig på ett större litterärt företag, redaktörskapet för en ny tidskrift, London Review, som sedermera sammansmälte med Westminster samt efter någon tid, åtminstone till namnet, öfvergick i sir William Molesworths hädder. Stuart Mill fortsatte dock, ända till nytt ombyte af redaktion (1840), att vara en af denna journals stän diga medarbetare; det blir oss dock naturligwvis för vidlyftigt att i enskildheter redogöra för denna bans lysande verksamhet inom pressen under samarbete med män sädana som Carlyle, Coleridge, sir Henry Taylor m, fl. Hans första stora verk var hans numera vidt bekanta System, of Logic (1843), hvars grundtanke, i motsätthing till Aristo: teles syllogistiska och Bacos induktiva system, är awt etwtlogiskt förfarande ej bör gå frön det allmänna till det enskilda, eller från det enskilda till det allmänna, utan från det enskilda till det enskilda, d. v. s, istället för en akt af dömande och slutande, vara en akt af uppteckning och tolkning, en metod som blifvit af stor praktisk vigt vid tillämpning på de enskilda vetenskaperna, År 1844 framträdde Essays on Some Unsettled Questions of Political Economy, som 1848 följdes af Principles of Political Economy, hvari Mill egeutligen blott sammanband och : tillämpade de sanningar, som bragts i dagen af två generationer tänkare efter Adam : Smith, Härefter följde en paus af 10 år, ehnra senare arbeten ådagalagt att Mill under denna tid ingalunda varit oyerksam. 1857 offentliggjordes två band Dissertations and Discussions (omtryckta tidskriftsuppsatser). Thoughts om Parliamentary Reform samt den beundransvärda broschyren om fribeten (On Liberty), vid hvilken vi skola uppehälla oss ew ögonblick. Afbrpdiingens mål är utstakandet af grundlinierna för mentiskans frihet. Med frihet förstås här den individuella handlingens, el; ler den borgerliga friheten, icke viljans fri het. Det kapitel i Mills afhandling, hvilket är egnadt åt tankefrihetens försvar har med rjtta blifvit framhållet bland det mest jysande och fört jäliga som at denne tänNar skrilvite, Få DVArjo mn af hang ser gerrika bevisning travstbr den pmätliga vigten af denna fråga, Man liksom tycker ste nu förat klart skönja, hvyllka oändligt stora fördelar sele, beredts ån lade ner, om denna princip Varit erkänd under : de sia eT än logligen är den detl: änpa i dag icke. Så länge, säger Mir spm at gifver en enda röst med anspråk att: 4 — hard. hvilken af majoritetens tvång: ee