Mn — LL Det vore vänligt emot lorden. Du skall följa med mig. Med dig! Hvarthän? ; aJagskall säga dig allt, då Claude har gäatt. Claude lilla, gå och rök en cigarr utei trädgården. Nåväl, Marie? Följ mig ut till Tyskland, Sabina. Till Tyskland! Hvarför, i all verlden, skall du fara dit? , Jag — jag sade Tyskland, emedan detta land först föll mig i tankarna. Hvart som helst, för öfrigt; hvart du vill, blott jag kommer bort från den stackars lorden.s Han skall visst inte vidare besvära dig; du kan säkerligen ej ämna bryta ditt engagement vid teatern ?Nej, natarligtvis inte. svarade Marie halft oiklig. Det är slut om två veckor och sedan måste jag ha hvila. Ser du inte sjelf huru v?, jag behöfver det?Sabina häde redan en tid sett detta. Den hvita kinden hade fått en alltmera vaxlik blekhet; de mörka ögonen brunno at feberaktig glans och djupa skuggor omkring dem talade icke endast om sena timmar och trött. het; de sqvallade äfven om en våldsam Udelse och midnattstårar. Sabina hade redan funnit allt detta och kunde icke annat än gifva vika, då Marie fortfor: aJag måste nödvändigt ha hvila. Jag börjar — för dig kan jag bekäpna allt — ag börjar hehöfva stimnlerande medel. Hvad ycker du väl, Sabina — jag längtar ibland efer konjzk och vatten — fy! — för att lifvas anan jag kommer in på scenen och efter sjesens slut beböfver jag morfin för att kurna iompa. Äfven eau de cologneflaskan lockar nig! — Man påstår att eleganta damer, ins an de fara på bal, taga ean de cologne mera in på näsduken. Du skulle ja inte vilja e mig börja missbruka dylika medel?