Jo, jo; ni är en god och förståndig ung man; ni har uppfört er nobelt och jag högaktar er derför. Claude skall komma och helsa på er alla dagar. Samma eftermiddag kom ett bref från Scotbush. Bästa mrs Mellot! — Hvem fann jag vid min återkomst hem, om ieke Campbell? Jag berättade för henom alltsammans och han sade att ni och att hvar och en hafva nät alldeles rätt; derför lär det väl vara eå — och att jag gör rätt uti att vilja fara till Krim; således kommer jag att gå ut i kriget. Doktorn säger emellertid att jag åtminstone under sex veckor måste hemta krafter och hvila upp mig. Campbell kar öfvertalat mig att taga min yacht, som ligger nere vid Southampton och göra en tur till Aberalva samt vidare till Snowdon, der jag hav ott litet skifferbruk. Der sk-ja vi neta laxöring. Campbell komme med mig och jag skulle önska att Claude äfven följde med. Jag tror visst att ban är bekantmed min svåger, den der Vavasour, och det är min atsigt att nu fara och försona mig med honom. Jag har på senare tider blifvit mytket fördragsam mat kärleksnarrar och Claude kan hjelpa mig att komma till rätta med honom; — som ni vet är jag litet rädd för genier. Vid Aberalva hemta vi upp min syster som reser landvägen dit denna vecka och fara så allosammans till Snowdon. Claude kan då besöka sitt gamla ve vid Kungs eken i Bettws, der han och jag hade en så glad va stand alla artisterna. Låt ho nor få komma öch bed La Signora ioke vara ond på mig; — detta är allt hvad jag någonvsin mera kan bedja henne om. Stackars yngling! Men jag kan verkligen inte skiljas från dig, kära Claude. håt honom resas, bad La Cordifiamme,