Efter det norska Aftenbladet meddela v i öfversättning följande ytterligare skri velse af hr Ludvig Josephson i tvisten mel lan honom och hr Björnstjerne Björnson: Det är att beklaga, att hr Björnson ick kan låta sig nöjas med att försöka försvar en dålig sak, utan äfven söker genom di verse insinuationer kasta skugga öfver e mans hela verksamhet, hvilken har vari lika uppriktigt menad som hr Björnsons Jag skall vara så kort som möjligt i mit svar på hr Björnsons senaste anfall i Mor genbladet för den 4 dennes, men jag vil ytterligare påminna honom, att jag icki längre behöfver söka hans attest öfve min duglighet; ty den bar han redan gif vit mig för två år sedan i de för mig smickrande bref, som jag redan haft ärar att offentliggöra. Att hr Björnson kan be gära, att jag först skulle ha bedt honon om tillåtelse att offentliggöra dem, det ä minst sagdt naivt, Hade Jag varit så en faldigt artig, så är jag — likasom en hvar — öfvertygad, att svaret skulle ha blifvit — afslående. Och hur beqvämt skulle det e ha varit för hr Björnson att ostördt kunn: få anfalla, utan att hang offer hade i sir makt att afväria huggen. Hvad avgår min brist på den Evne at kunne sörge for Udviklingen af hver en kelt Skuespiller, bringe Aand over Spille: og Varme i den hele kunstneriske Gjer ning, så skall jag öfverlemna omdömet derom åt kritiken, som naturligtvis — huru omdömet än må utfalla — har långt bättre reda derpå än hr Björnson, som hvarken har sett, hvilka talanger för scenen jag har kunnat utveckla, eller det totalarbete, som ag under loppet af 18 år vid teatern har kunnat utföra. Deremot har jag vid Kri tiania teater icke funnit något resultat af den kunstneriske Gjerning, som häntyder vå spåren efter en ator Aands verksamet. Att br Björnson har menat något anJat, än hvad han i sina bref till mig har krifvit angående den anställning, han eri mig, är något, som nu står alldeles lart för mig. Hvad mina Uheld i di erse riktningar angår, så har jag icke tilläckligt mycket Åand för att i denna ag sjelf kunna döma derom, men så mycet vet jag, att när hr Björason tror sig ara väl underrättad i detta afseende, så är an det så mycket mindre, så länge han tbillar sig, att den bästa sceninstruktion ch ledning presteras af de stora eller mer ramstående författarne eller skådespelarne. ör detta värf behöfväs båda särskilda ah2g och särskilda studier. Toke ens Goethe ar någon lycklig scenisk ledare och in traktär, och Aan hade dock väl minst lika iycken Aand som hr Björnson. Att de opuläre drawatiske författarne hävi ha pläat vara mindre lycklige, äv en iakttagelse, om man har gjort öfverallt, och icke minst Norge och i Sverige. Jag kan i likhet med hr Björnsor, lemat teatern, så snart jag icka längre har nnnat trifvas vid den, och framför allt af et skäl, att js alltid, likasom han, har elat vara sjeltständig. Hr Björnsona arumentation smakar dessutom starkt af en ådan anrättning som den, hvarmed jag före vin ankomst hit till staden undfägnades i Cristiania Dagblad i hvars biografiska uppats öfver mig bland annat anmärktes, att ag var svenek jude: synonymt med halfvensk eller hur?