SYRA BP Ar hennes härkomst icke utgjorde något hin: dor för ett giftermål med denne ädling och äfvenså, att han ärligt ansåg den ej heller böra hindra henne från att vinna hang lifor aktaing, om hon sjelf bevisade sig värig hans val. (riven af helt nya känslor, utbrast hon i tårar, zAck, ni låter beveka er! Jag visste ni skulle det, Marie! — Signoras Scotbush närmade sig för att fatta hennes hand. Mindre nu än någonsin, utropade hon och drog sig tillbaka. Kom inte — ni gör mig blott så djupt bedröfvad! Jag upprepar ännu on gång det det u RE ja kan inte säga er allt. Ni får ej begi dylik oförrätt emot er sjelf och er familj: ån ja ber erl PR ush sökte ändock att taga hennes hand. Jag besvär er, mylord, att ni gåra, ropade hon verkligt orolig; jag måste annars ringa på mrs Mellot. Detta är för ingen del af nöden, signora sade lorden poch rätade på Hig Jag har ej för vana att vara besvärlig för fader eller att ntvisas ur salongerna. Jag ser horu det äre, tillade han och rösten blef vek : ni föraktar mig; ni anser mig vara en fäfäng, lättsinnig narr. Godt; jag skall ändå måhända en gång kunna göra nkett som skall förvärfva mig er aktning. Han vände sig om för att gå. Jag föraktar er inte, mylord; jag anser er tvärtom vara en högsinnad man — en ädling i detta ords bästa betydelse. Beotbush vände sig åter till henne. Men mitt beslut står ända lika fast, Jag skall alltid bysa sann aktning för er, men vi böra aldrig återse hvarandra. Hon räckte honom handen. Den lille viscounten fattade den och öfverhöljde den med kyssar, rusade derefter ut och träffade