Aftonbladet – 9 juni 1873, sida 3

rak som ett ljus. Hvarför inte göra pro: menader? Odrägligt ledsamt! — att gå ensam, utan något mål. Kanske har ni rätt. Jag har aldrig känt flera än tre män som ensamma, af princip, dagligen gjorde länga promenader för helsan och två af dem voro litet vridna. Men hvarför inte skaffa er ett trefligt sällskap på vandringen? MHvarför inte öfvertala den här unga presten, hvilken behöfver nästan samma behandling som ni, att följa er? Jag känner inte en mera angenäm, hygglig och bildad man, än hvad han är. Tack. Jag väljer sjelf mina bekant skaper. Du, snarstickna ågna! tänkte Thurnall, befanne vi oss nu i det herrliga naturtill ståndet, så skulle jag låta dig tio minuter springa i lina och derefter sätta dig till arbete liksom den förrymda negern gjorde med sin herre; jag ville väl se, om jag iote till slut skulle lära dig folkyett. — Högt sade hen lika förbindligt som förut: Försök då gymnastik. Det finns knappt något bättre medel att stärka bröstet. Och ännu en sak: låt göra er en hög skrifpulpet, så att ni ersellanåt kan stå och skrifva, i stället för att sitta. Och Tom förmådde verkligen Vavasour att lofva båda delarna, Han sade Honom farväl med följande ord; Jag skall skicka upp något stärkande medel och inte besvära er med Vidare besök, fört än ni sjelf skickar efter mig. Jag kommer att vid en enda blick på ert ansigte se om ni följer mina ordinationer eller inte. Och det säger jag: Vore jag som ni, skulle jag inte vidare bry mig om dessa opiater; för: sök i stället hvad godt malt och humla kunna verka,