Aftonbladet – 9 juni 1873, sida 3

aktigt och på grund af verkliga lefnadsvanor kunde. förklara. En sak föll hov nom in. Ni sofver illa, gissar jag? sade han likgiltigt. Mycket illa. Försöker ni någonsin opiater? Nej — ja — det vill säga ibland. Jaså! sade Tom ännu likgiliigare, ty han önskade framför allt att dölja den stora vigt, som låg i denna bekännelse. Ja, opiater äro lugnande för en liten tid, men de äro ett farligt medel. skada digestionen och angripa nerverna, då morgonen k mmer, rätt så illa som konjaken. Då är det mycket bättre att dricka ett glas starkt öl eller porter, innan wan lägger sig. Jag vet fall, då det har gifvit nattro äfven ät lungsotspatienter — försök det och kroppsrörelse; Ni är jägare ? Nej. Skada; det bör finnas finnas niycket vildt här i skogarna. Jagttiden är likväl nu förbi, Road af fiske? Nej. Åter skada! Jag hör att Alva är full af laxöring. Det finnes ingenting som så stärker lungorna som att vara på sjön, och edra vänner, fiskrarne, skulle med förnöjelse taga er med på färden. De tala ständigt om edra berättelser för dem — gamla legender och äfventyr. De äro nobla män och jag skulle inte önska mig bättre sällskap, men olyckligtvis blir jag alltid sjösjuk. Jaså — obehagligt, men helsosamt, Ni tycker om trädgårdsskötseln? Mycket; men den lutande ställningen ger mig yrsel. Kan nog tro det; jag vill inte heller att på skall böja er, Jag hoppas att ge er