Aftonbladet – 9 juni 1873, sida 2

De på telegrafisk väg från Stockholm öfversända staisrådsprotokoll rörande ståthällarefrågan, hvilka i torsdags eftermiddag under ljudlös tystnad upplästes i Storthinget, lydde sålunda: I Arveprinsens Palz i Stockholm 5te Juni 1873. Protokol fört i sammensat norsk-svenskt Statsraad för H. M. Kongen. Nervereade vare Hs. Excell. Hr. Statsminister Kjerulf, Hs. Excell. Hr. Justitiestatsminister Adlercreutz samt Statsraaderne Helliesen, Vogt, Berg og Bergström. Ha3. Majestei: behagede at tilkjendegive som fölger: Norges Storthing har afgivet Beslutning om Forandring i de Paragrafer i Norges! Grundlov, hvor ena Statholder omnaevnes. Ifölge denne Beslutning skulde Kongens Adgang til at beskikke en Statiolder ophae ves, og Formanden i den nvrske Regjering benevnes Stawsminister. Det har af det svenske Statsraad veret paastaaet, at Behandlingen af saadan Beslutning og i al Fald dens Sanktion burde foregaa i sammensat Statsraad, mod hvilken Paastand der fra norsk Side er bestemt protesteret. Jeg önsker nu at höre det sammensatte Statsraads -Udtalelse over det formelle Spörgsmaal, i hvilket Statsraad Sagen antages at burde behandles og afgöres. Tillige önsker Jeg det sammensatte Statsraads Udtalelse om, hvorvidt Storthingets nevate Beslutning, hvis den sanktioneres, paakre ver Forandring i Rigsakten af 6te August 1815, navnlig deanes Paragrafer 4 og 7. Rigsakten forudsetter, at der kun er en nersk Statsminister, medens der efter det norske Storthings Beslutniog vil blive 2 Statsministre. De norske Statsraadsmediemmer bemeerkede i Underdanighed, at det fore!agte formelle Spörgsmaal om, i hvilket Statsraa den ommeldte Sag maa behandles og finde sin Afgjörelse, ikke efter deres Mening kan faa anden Lösning end den, at det maa ske i serskilt norskt Statsraad, i hvilken Henseende de henholdt sig til hvad jer tidligere fra porsk Side var aufört. Forsaavidt det er anordnet, at den norske Regjerings Betenkning i Almindelighed bör indhentes fandt de forövrist at burde tiiföje, at der i den der forcliggende Sag ikke er Tid til at iagttage denne Form. Angaaende Spörgsmaalet om, hvorvidt den nevnte Beslutning. hvis dea sanktioneres, paakrever nogen Forandring i Rixsakten, bemerkede de norske Statsraadsmedlemmer, at man ikke ved Forandringen i dea svenske Regjeringsform i 1840 anasaa det fornödent samtidigt at bringe paa Bane Spörgsmaal om den derved paakaldte Forandring i Rigsakten (jfr. Storthingets Forbhandliager 1842, 3dje April, Side 248—255, og Grundlovsbestemmelsen af 2den April 1845) lige som man ikke hidtil har anseet det fornödent at forandre de Udtryk i Rigsakten, som knytte sig til den tidligere svenske Standsrepresentation. Paa samme Maade bör der formentlig forholdes i ververande Tilfelde, hvis nogen Forandring i Rigsakten skulde paakreves. Herom maatte ialfald den vorske Regjerings Beteukning först indhentes, hvilket de norske Statsraadsmedlemmer ikke fandt for Tidea af burde tillraade, Hs. Excellence den svenske Jusiitiestats minister ytrede fölgende, som tiltraadtes af de övrige svenske Statsraadsmedlemmer:) Då jag nu går att yttra migi anledning af den fräga, Eders K. M:t till öfverläggning framställt, har det icke undfallit min uppmärksamhet, att i afseende å sammansättningen åf det statsråd, som för detta ärende blifvit tillkaliadt, en åfvikelse skett från det förfarande, som efter år 1842 varit följdt, och enligt hvilket sammansatta statsråd, när de hällits i Sverige, bestått af samtlige de svenske rådgifvarne och den i Sverige sig uppehällande norska statsrädsafdelningen. På grund af denva frågas beskaffenhet och då nu använda förfaringssätt, hvilket öfverensstämmer med hvad vid särskilda tillfällen före 1842 iakttagits, icke strider mot bestämmelserua i 5 2 af riksakten, sådana dessa sysas mig rätteligen böra förstås, finner jag likväl anförda om ständighet ej böra utgöra hinder för frågans företagande i den ordbving densamma nu förekommit, dervid jag dock förbehåller mig att framdeles få taga i öfvervägande, om ej till vinnande af mera stadga i för faringssättet vid liknande fall ett förtydligande af fberopade 2 i riksakten må kunna åstadkommas. Hvad derefter sjelfva frågan angår, kan jag icke inse att genom antagande af den föreslagna ändringen i Norges grundlag nägra egentliga tvifvelsmäl om riksaktens rätta tillämpning äro att befara och att af sådan anledning förändring i densamma er: fordras. Deremot delar jag den uppfattning, som år 1860 hos K. M:ts dåvarande svenska rådgifvare gjorde sig gällande, att frågan om ändring at stadgandet i 14 3 af Norges grundlag att till stärhållare i Norge må utses äfven svensk man, faller under bestämmelserna i 52 riksakten. Från svensk sida lärer emellertid icke ifrågasättas, att K. M:t, med begagnande af sin i Norges grundlag förbehållna rätt skulle till stöt hållare i nämnda rike utse en svensk man. Omförmälda rättighets qvarstiende i Norges grundlag synes mig icke heller på annan grund vara af en rätt uppfattning angående Sveriges sanna intresse påkalladt; och vill jag alltsk, med afseende å de förhållanden, hvarunder denna sak nu föreligger, hemställa, att ärendet må i uteslutande norskt statsråd till behandling och afgörande förekomma. Det norske Statsraads Medlemmer fandt i Anledning af, hvad der nu var anfördt af de tilstedeverende svenske Statsraadsmedlemmer, at maatte gjentage, at der er kan eet Svar paa det Spörgsmael, i hvilket Statsraad den nevnte Stortbingsbeslutning om; Forandring i Norges Grundlov bliver at behandle og afgjöre. De norske Statsmyndigheders udelukkende Raadighed over Norges Grundlov er ligesaa uafhengig af Andres Indrömmelser som af Andres Paastande. Forsaavidt de svenske Statsraadsmedlemmer ved nogen af sine ovenanförte Ytringer angaaende det rette Sted for Storthingsbeslat nings Behandling ere komne udenfor den rent formelle Betragtning af dette Spörgsmaal, saa de norske Statsraadsmediemmer sig nödsagede til at nedlerge Indsigelse mod saadanne Ytringer som fremkomne uden Berettigelse og som gaaende udenfor den af Hans Majestet givne Opfordring til Udtalelse. Hans Majestat behagede derefter naadigst at tilkjendegive, at Storthingets Beslutning om Forandring i flere Paragrafer af Norges Grundloyv, hvorefter blandt Andet Kongens! Adgang til at beskikke en Statholder opheves, bliver at behandle og afgjöre i norsk Qtatarand