Aftonbladet – 7 juni 1873, sida 3

hvarpå juristen syftade. Nästa gång man nen lät sitt dåliga lynne utbryta, pröfvade Lucia således med leende minverkan af sin nyvunna trollformel, men blef slagen med förfäran vid den storm, som hon framkallade. Med dundrande röst förbjöd henne Elsley att någonsin åter nämna detta ämne och visade derjemte sådana tecken af förskräckelse och samvetsqval, att hor lydde honom i hvad han fordrade af henne, utom en eller annan gång, då vid en ordvexling häftigheten så hänförde henne, att hon ej förmådde lägga band på sig. Föga anade hon i sin tanklöshet, hvilket mörkt moln af fruktan och tvifvel hon hade frammanat mellan sitt och sin makes hjerta. Men om Elsley bade fruktat för att Lucia skulle ntforska hans hemlighet, hur mycket mera upprörde det honom icke att Tom igenkände honöm. Hvem svarade honom för att icke Thurnall kunde Ra örtroj mar sade honom att hans hustru hade skäl till att beklaga sig öfver honom. Känslan af hans felaktighet förvirrade till den grad hans omdöme, att han fattades af de vildaste misstankar att Lucia skulle anförtro hans gamla fiende sin brist på huslig lycka ochde båda sammansvärja sig emot honom — i hvad fail; det; visste han ej, men de orimligaste föreställningar martera de honom, under det han med hastiga steg skyndade hem, fast beslutad att genast vid hemkomsten förbjuda Lucia att någonsin mera tillkalla hans fruktansvärda ungdomsfiende. Nej, Thurnall skulle aldrig mera sätta sin fot inom hans dörr; den saken hade han klar för sig; allt annat var honom dunkelt, (Forts.)