Aftonbladet – 7 juni 1873, sida 3

Bref från Finland. Helsingfors den 2 Juni. Helölngfors erbjuder för det närvärand en särdeles liflig och ovanlig anblick, Hvarj ångbåt, som anländt, bat Varit öfverfylid hvarje tåg har inedfört en ofantlig skar resando, hvilka alla skyndat till hutvudsta äen för att fira promotionen. Följden är at gator och promenader hvimlat af resande att bodarne varit bokstafligen belägrade oc) nu stå utplunärade, likväl till deras egare: fullkvinliga belåtenhet, med ett ord att hä berrskat ett lif och en rörelse, öom kommi Helsingfors att i viss tnån verkligen likn: en stor stad; Åfven naturen har klädt sig i bögttåsskrud och vi hafva det herrligast värväder med en späd och frisk grönska som gör våra promenader dubbelt inbjudan de. Också var man i gär på aftonen i till fälle att se hela Helsingfors eleganta publil och största delen af de här vistande resande saffilade uti brunnsparken, der, oaktadt de stora utrymmet, trängseln var så stor, at hälften af de besökande icke kunde få sitt platser. Orsaken till allt detta lif, all denna rö relse, är såsom sagdt att sökas i den nyss öfverståndna promotionen. Denna försiggick oaktadt allt hvad man väntat, ytterst lugnt ochutan alla stridigheter. Baron von Kothen universitetets vice kansler, hade sökt tjenst ledighet och rest utrikes. Promovendi be slöto sig för att till promotionsbalen bjuda grefve Adlerberg och hans grefvinna. Detta föll i mycket god jord. Då en deputatior af promovendi uppvaktade grefven med bjud. ningen, förklarade han dem sina vänliga känslor och lofvade att han skulle söka upp häfva det förbud, som för några år sedan emanerade för studentkåren eller afdelnin garne att bära fanor. Promotionsakten försiggick i fredags, den 30 Maj. Redan före klockan 9 på morgo nen såg man universitetstrappan och en god del af torget utanför uppfyllda af elegant klädda upga damer, som väntade att dör. rarna skulle öppnas till helgedomen, der deras bröder, fästmän eller flammor skulle lagerkrönas. Klockan 10 anlände staterna, men ännu hela förmiddagen ända till aktens slut hvimlade torget af skådelystna. Efter gudstjenstens slut begåfvo sig de nye lagerkrönte till brunnshuset och de gamla magi strarne till-Kajsaniemi; der de på hvar sitt håll firade högtidligheten med en glad och lifvåd middag, som varade ända till kl. 9 på aftonen, då alla samlades till en stor officiel bal i studenthuset, hvars alla lokaler voro fyllda till-trängsel. Anblicken var ovanligt vacker och festlig och stämnivgen särdeles glad och lifvad ända intill sent på morgonen, då gästerna, belysta af den redan längesen uppstigna solens strålar, begåfvo sig hem att i drömmen äterupplefva den glada aftonen. I dag hafva de 122 lagerkrönpte en middag i studenthuset för sina respektive krans: binderskor. Meningen lärer vara att efter intagen middag göra en lustresa med äångbåt till Thölö park och att der tråda dan sen i den så kallade Alphyddan, ett litet väl beläget i schweizisk stil uppfördt värdshus. Härmed lärer ock raden saf de till sjelfva promotionen hörande nöjena vara afslutad, men vidare talas om att grefve Adlerberg i denna vecka skulle ärna gifva en stor bal, dit alla magistrarne blefve inbjudna, ochh inom mera privata kretsar lära icke heller saknas nöjen af alla slag. Det är såluuda en verkligen glad pingstvecka,som Helsingfors nu för upplefva. Också hafva alla allvarliga tankar fått vika. Ett slags regentombyte lärer snart förestå här i Helsingfors, nemligen det af regissör för vår stående teater, inom hvilken äfven många andra förändringar torde komma att inträffa. Att dock de flesta af de afgående temliger väl torde kunna ersättas tror jag med säkerhet, men en plats kommer dock att stå tom och detta är fröken Mechelins. En så talangfull sångerska, begåfvad med en så stark och vacker röst, torde Helsingfors scen icke så lätt kunna skaffa sig; och att scenen nu gör denna förlust, tror jag till största delen får skrifvas uppå publi kens räkning, Ovan vid verkliga musikaliska njutningar och till följd deraf musikaliskt obildad har vär publik icke tillräckligt uppfattat fröken Mechelin och hennes övanliga sång. Publiken har icke skänkt henne det erkännande, hvaraf hon i så hög grad varit förtjent och deri tror jag att man kan söka orsaken, hvarför hon, med skäl missnöjd, öfverger den bana, der hon med så mycken otack blifvit emottagen. Jag är dock öfvertygad om att publiken, då den väl mistat fröken Mechelin, skall lära att uppfatta hennes värde. Man har nemligen nu begärt skönhet och ett rutineradt spel framför en vacker sång, men då man fär antingen en vacker aktris med dålig röst eller en medelmättig sångerska, som möhända saknar fröken Mecbelins finhet och måtta i sitt spel, torde man finna skilnaden, ty under den tid fröken Mechelin arbetat vid vår teater, har dock publiken vant sig att höra verkligen god sång... Dessutom har fröken Mechelin nedlagt mycken möda och förtjenst vid inöfningen af öfriga sångpartier vid teatern. Jag kan öprför icke annat än beklaga att hon lemnat vår scen.