Aftonbladet – 6 juni 1873, sida 2

STOCKHOLM den 6 Juni. Valet af lekmannaombud och dess suppie ant vid årets kyrkomöte är inom Stock holms stads valdistrikt utsatt att hållas in för stadskonsistorium den 19 dennes kl. 12 f, m., sedan vederbörande elektorer förut vid val inom de särskilda församlingarna nästkommande måndag blifvit uteedde. På de skäl, hvilka angåfvos i vår förra uppsats, uttrycka vi nu mera, specielt den ön: skan att måndagens kyrkostämmor måtte blifva talrikt besökta, på det de vid desamma skeende valen af elektorer måtte blifva goda uttryck af den verkliga församlingsmajoritetens åsigter. Det är nemligen klart att utgången af valet af lekmannaombud ytterts beror på elektorsvalen, och, då alla vid kyrkostämma röstberättigade ega att i desamma deltaga, bero goda sådana val på det allmänna deltagande, som i detta afseende gör sig gällande, Dylika val böra inom Stockholms församlingar icke vara svåra att träffa, då otvifvelaktigtinom hvarje af dem finnes stor rikedom på män med de insigter, det omdöme och det intresse för saken, som göra dem till fullt lämplige utöfvare af elektorskallet. Tvifvelsutan erbjuder också vårt samhälle en ganska rik tillgång å personer, utrustade med de för ombudskapet. erforderliga egenskaper, och det blifver måhända snarare rikedomen än bristen å dugliga kandidater, som kommer att försätta elektorerne i förlägenhet. För att i någon mån undanrödja den samma, hafva vi ansett oss böra genom uttalande af några namn inleda en offentlig diskussion rörande valet af lekmannaombud för hufvudstaden. Vid förra kyrkomötetrepresenteradesdenna valkrets af riksarkivarien Nordström, hvars lärdom, skarpsinnighet och varma intresse på detta område förtjena allt erkännande, och som af dessa förenade orsaker säkerligen äfven nu af många betraktas såsom en lämplig kandidat. Vi äro också långtifrån att förneka hr Nordströms verkliga förtjenster och erinra särskildt med stort nöje om den kraftfulla protest, som han inlade mot ett från pietistlägret ursprunget borneradt förslag derom, att en prest skulle ega neka att viga en person, hvars föregående äktenskap blifvit genom skilsmessa upplöst. Men i vissa andra fall, särdeles i ett som vid detta kyrkomöte antagligen kommer att blifva af stor vigt, hyllar hr Nordström åsigter, hvilka snarare synas motän medverka till -en förunuftsoch tidsenlig utveckling af de kyrkliga institutionerna Vi syfta härvid i första rummet på hans opposition mot snart sagdt hvarenda punkt i den nya dissenterlag, som, af regeringen vid nyss förflutna riksdag ingifven, af båda kamrarne blifvit i allt hufvudsakligt med stor majoritet bifallen. Om också denna lag ej kan anses för något synnerligen stort framsteg, går den dock otvifvelaktigt i den rätta riktningen af kristlig fördragsamhet och religiös ej blott tros-, utan också bekännelse frihet. Hr Nordström, som ofta i f. d. presteståndet kämpade just för dessa mål, ansåg dem nu genom 1860 års förordning, utom i en enda punkt, fullt vunna, och det är derför att befara att han vid kyrkomötet skall vid afgörandet af denna fråga slata sig till det hierarkiska parti, som ofta tillförene i honom haft en så talangfull motståndare. Hr Nordström tyckes nemligen i allmänhet, måhända till följd af en falskt uppfattad motaägelseandes impulser, såsom han vid ett tillfälle förliden riksdag uttryckte sig, hafva svårt att sluta sig till något slags majoritet, hvarför vi anse att ett vallistrikt, som önskar bereda öfvervigt åt en friare religiös uppfattning, bör noga betänka sig, innan det utser honom till sin representant. En man, om hvilken vi deremot anse att alla i kyrkligt afseende moderate böra kunna! förena sig, är presidenten frih, L. De Geer, som särskildt lade sitt alltid vigtiga ord i vågskålen till förmån för dissenterlagens antagande. Visserligen hade samme man förut, såsom justitieminister, afstyrkt sanktion af riksdagens 1869 framlagda förslag till dylik lag, af det skäl att åtskilliga förändrinsar i kyrkolagen deraf blefve en följd, på srund hvaraf han ansåg kyrkomötets bifall). för ett nödvändigt vilkor för lagens antasande, Hans senare uppträdande har dock visat att det ej var nägra betänkligheter not densamma i och för sig, som dikterade lenna åsigt, utan snarare månheten om; upsehållande af en institutions värdighet, hvars illkomst hade sin grund i-hans eget initiaiv. Frib, De Geers kända samvetsgrann. et och mogna pröfning af ifrågasatta: reormer böra ej. heller för: vännerna af det jestående. göra hans val ovälkommet. -Enigt vår åsigt vore valet af frih, De Geer ill lekmannaombud för Stockholms stad, på amma gång det bör kunna hafva god utigt att gå igenom, sådant att valkretsen Fde få SsKar att dermed anse sig fullt För öfrigt vilja vi, i likhet med hvad om skedde före valen till kyrkomötesombud id 1868 års möte, nämna några namn på ersoner, hvilka vi anse fallt lämpliga att rhålla förtroendet att representera i denna igtiga församling. Vi förbigå dervid med it alla, som voro ombud förra gången och å den grunden redan kunna betraktas såom kandidater äfven nu, och af hvilka trogen äfven en stor del också denna gång omma att hedras med sina valmäns förtronde. Vi nämna i detta afseende exempelvis fölunde: f. d. rektor P. Siljeström, f, d. statsrådet P; J. voa Ehrenheim, eat ————Lrrrrrr DN BT rr JV VR AD DÅ tt kt bn känt Nf