hvar och en annan än för d-;a, som sett det med sina egna ögon och hört det med egna öron alltifrån barndomen. En gång hände äfven under dessa sorgens dagar att nägon obetydlig, lågsinnad handling af modern bringade tårar i Graceg ögon och förmådde henne att uttala en mild tillrättavisning; denna gång mottog dock madern icke varningen så fogligt som annars, men svarade häftigt och förebrående. Anstod det Grace att banna en stackars, fattig mor, hvars enda sträfvande var att en gäng lemna sitt barn nog för att slippa komma på fattighuset? En mor, som blott lefde för henne, som ville dö för henne, ja, kanske vore färdig att sälja sin själ för henne... Och dermed tystnade mrs Harvey tvärt, blef alldeles blek och utbrast i så våldsam grät, att Grace, alldeles förskräckt, lindade sina armar kring hennes hals och bad om förlåtelse, detta så mycket innerligare, som hon inom sig hyste tankar, dem hon ej vå gat yppa. För denna gång gick stormen öfver, men icke eå Graces sorg och oro, Hon kunde nemligen ej annat än inge att modern just befann sig 1 en sådan sinnesförfattning, då för en svag och vacklande karakter ett djupt fall är möjligt — kanske till och med som ett medel till förbättring, Hon vore i stånd att sälja sin själ för mig? Om hon redan har gjort det? Om hon tystnade så tvärt, emedan hon inte hade hjerta att säga , mig, att kärleken till mig bringat henne i förderfvet? — O, himmel! om hon har begått denna svåra synd för min skull! Jag olyckliga! Sjelt olycklig, skall jag då äfven draga andra i elände! Hvarför kom jag till detta lifvet? Hvarför får jag inte 4375 : Yr (Forts)