Aftonbladet – 4 juni 1873, sida 3

netz till Rybinsk och 3) till Petrosawodsk oc S:t Petersburg. TERESE ET rRsTNTRnSA Rättegångsoch polissaker. Fyradubbla mordet vid Ortviken. Sunds vall den 31 Maj: Vid i går hållet extra ting Skön fortsattes ransakningen med häktade Ös lund, som för detta ändamål ditförts från cel fängelset i Hernösand, der han hålles häktad Domhafvanden, höradshöfding Bergmansson, höj till en början ransakningen för slutna dörrar, förhoppning att Östlund skulle göra mindre sv: righeter vid att aflägga en fullständig och dt riktig bekännelse inför häradsrätten ; men såvi af några sedermera fälda yttranden kunde slu tas hade Östlund derunder ibärdigt vidhållit si plan att ej veta och ej minnas något. Under det offentliga förhöret, som räckte om kring 3 timmar, stod Östlund med armarne kors lagda öfver bröstet och visade sig i allmänhe ör obesvärad. ja, lät till. och med vid någr tillfällen skymta fram en glädtig sinnesstämning Under det de inkallade vitnena aflade eden, höj de Östlund sin vanligtvis nedslagna blick oci såg på dem fast och allvarligt, nästan forskande Derefter tillfrågad, om han ville jäfva någo! af dem, svarade han, att ban kände hvarken de ras kristendomskunskap eller deras frejd — e! anmärkning som tydligt visade att karlen ej all tid är sinnesrubbad. Af vitnena lemnades sådana upplysningar, at derur alldeles bestämdt framgick. att Östlund pi sista tiden börjat allt mera hängifva sig åt dryc kenskapslasten. att han i rusigt tillstånd ej vi sar något vildsin eller elakt lynne, men väl upp fört sig högst besynnerligt, fäktat med armarne -domderat och regjort, samt pratat osamman hängande saker om sin kejsarekrona och om sil höga ställning såsom än kejsare af Ryssland, är den högste bland frimurare. än den klokaste mar i landet. Vid sådana tillfällen kunde han äfver i den kallaste vinter lägga sig ute i en snödrif va eiler kasta af sig kläderna och gå naken. I sitt hem hade Östlund än varit flitig och ar betsam, än snpig och oregerlig. Emellan ma karne hade ständigt varit oenighet och tråkighet dels i anledning af hustruns försök att för hus hållets räkning rädda en del af Östlunds arbets förtjenst, den han helst ville supa upp, och dels genom de misstankar Östlund hyste mot hustrun: trohet. Då hotade han henne med hugg och slag och äfven med knif och en gång med ett betsman. En gång hade han sagt: Om du flyttade från mig och toge hushållet med, skulle du få se. att det blefve ett lustigt bröllop; då skulle hufvudet snart få dansa!och en annan gång: Vill nu du ta på dig det (att ha varit otrogen), eljest skall du få känna knifven, lifvet och döden. Ofta och i synnerhet nu mot slutet af sin lefnad anmodade hon andra personer att vara hos henne och hålla vakt, och skedde detta nästan hvar fång Östlund varit i staden, derifrån han alltid kom i berusadt tillstånd. Östlund, som supit både Påskdagen och Annandagen, hade nästföljande tisdag begifvit sig till staden, på återvägen hvarifrån han vid niotiden på qvällen kom in till vitnet Löfgren. der han söp ur en medhafd bränvinsflaska och äfven it något. Omkring kl. 11 gick han derifrån ropande och -hallande och domderande, och bea sig in på vitnet J. E. Åslunds gård, der han ade sig i snön. Sedan han sökt att med våld erhålla inträde der, begaf han sig snedt öfver isen ill Killingholmen. j Detta förklarade sig Östlund ej minnas, derest han ej. som ock hände, förklarade det för ögn. kärringsqvaller och bedrägeri. Poliskommissariens rapport nekade han ock ill. sägande att polisen genom slag och tag i fyndet och sidan väl kunnat förmå honom att, ör att vinna en stunds lättnad, jaka till hvad le ville aftvinga honom, och denna sin uppgift vidhöll han äfven sedan poliskonstapeln Öberg 0å sin aflagda vitnesed tog, att Östlund i poliskommissariens, vitnets och konstapeln Johansson närvaro erkänt rapportens riktighet. Sedan domaren ytterligare försökt att förmana och beveka Östlund till att bekänna, men förgäfves, afkunnade häradsrätten det utslag att på srund af erhållna upplysningar om Östlunds lefadssätt och beteende handlingarne i målet skola ill landshöfdingeembetet insändas föratt genom less försorg tillställas sundhetskollegium för vinnande af utredning om Östlunds sinnestillstånd rid handlingens begående varit af den beskafenhet att han kunde anses otillräknelig. Östlund affördes till häktet, men innan han emnade tingsalen begärde han, som hört att tronolänsman Ljungerantz inlemnade en kostiadsräkning och att ett af vitnena anhöll om sättning, att erhålla ersättning för sin instälelse. Dessa ord yttrade med ettlätt hanjende. NK: