Aftonbladet – 4 juni 1873, sida 3

i väga än hvad nu för det Jag deremot tror att inz eu orätt handling, utan att äl som ni, känner att ban gör orätt och inva vig sjolf är Jika förskräckt och full al biygerl deröfver, som han nägonsin genom edra predikningar kan bli det. Detta är således eåra åsigter? Ja. Jag dömer acdra efter mig sjelt. Då vill ni ock att en prest aldrig skall varna sin församliog för dess synder? Om jag vore prest, skulle jag hellre taga synderna sor en vitven sak och säga till mina åhörare: Mina vänner, jag vet att nittionio af hundra ibland eder inte i grunden äro så åbliga och att ni alla ville vara rättskaffens, om pi bara visste hur et kunde ske; nu vill jag gerna gifva id så godt råd jag förmär, ehuru jag inte vet så mycket om den saken. Ty rg tvingar mig att säga att ni hvarenda visst hafva mångfaldiga plägor och frestelser, som jag aldrig har erfarit, och säkerligen måste det vara svårt att hålla kropp och själ tillsammans s:mt förskaffa sig litet nöje på denuva sidan om grafven, utan att ni göra eder till skälmar och syndare, Jag påstår mig alldeles in:e vara en bättre och visare man än ni, men jag vet eu eller annan sak, som jag tror kan vara er till nytta. Det går ju an att försöka dem. Kom derför upp till mig, bvem som vill, och låt oss språka med hvarandra höfligt och beskedligt, Jag tiger med hvad ni förtror mig och finna ni att inte jag kan böta er, så kunna niju alltid gå och försöka på annat häll. Doktorns mönsterpredikan skulle således sluta med ett förslag om enskild bikt! Ganska säkert; just en sådan som pu pågår melian er och mig, derunder jag be-!