Aftonbladet – 4 juni 1873, sida 3

denna underliga berättelse, hvilken för öfrigt är fullkomligt faun. Då han äter säg upp. voro hans ögon fuktiga af tårar, Dog han? sNej, inte då. Jag såg honom sedan stupa, skjuten rätt igenom hjertat, utan att hinna uppgifva ett enda rop. Men jag har aldrig kunnat glömma hvad han den natten gjorde för mig, och jag stiger er en sak, sir! Jag tror inte att Gud heller har glömt det. Frank teg och Tom öfvergick pu till ett t ämne: Jeg vill gerna veta hvad ni kan säga mig om denre mr Vavasour? Ti!l min ledsnad måste jag säga att det inte just är någonting älls. Jag drack tå i bans hus två eller tre gånger. första tiden jag var bär. Det var högst angenäma aftnar under samtal om konst och poesi; jag förmodar dock att jag väckte hans mies hag genom någon hänsyftning på att han borde komma i kyrkan, en sak som han aldrig gör, ty sedan har vårt umgänge i det närmaste afstannat, Jag gissar att ni skall, som vanligt, säga att jag skötte mina kort illu. Nej, visst intel sade Tem, som kände sig böjd för att taga hvilkens som helst parti emot Vavasour. En sådan sak må väl en prest ha rättighet att säga. Jag vill blott tillägga, fortfor han med sitt betydelsefalla leende, att då presten uppmanar en person att handla något af hans varulager, så bör han också lemna de artiklar, som afnämaren behöfver. Som han verkligt behöfver eller tycker sig behöfva? — Derpå beror det. De som han af erfarenhet vet göra honom gagn. Hvar och en känner bäst hvad honom göres behof. Om sä vore, skulle de arma menniskorna