Aftonbladet – 4 juni 1873, sida 2

ämnen, af hvilka jag i grunden känner ingenting. Jag skall ändå hålla er hemma. och gifva er tillfälle att sköta er pastoral värd — jag är här för att rådgöra med er, i egenskap af min andelige herde och själasörjare. Frank såg förvånad ut. Blif ej rädd. Jag ämnar inte bikta mi ia synder — blott andras. Gör inte det, jag ber! Jag har redan lärt känna flera, än jag kan hjelpa. Jag är alldeles uppgifven af bedröfvelse öfver de dagliga upptäckter jag gör af sorg och synd, hvart jag vänder mina steg. Men hvarför då inte uppfriska er genom att söka finna också litet god hos menniskor? Frank suckade, : Kanske gillar ni inte något annat godt än i er väg? Ni är då bra nogräknad. men jag erkänner attnihar edra ursäkter. Emetlertid fattar ni nog ändå att en sådan stackars skälm som jag, hvilken under femton år släpat sig fram igenom denna fördertvade verlds värsta dypölar och syndanästen,, bör känna sig väl tillfreds med allt det gorta som han möjligen finner i sin väg, utan att vara så synnerligt nogräknad, hvarken rörande dess qvantitet eller qvalitet. Kanske är ert själstillstånd det friskaste, blott ni en gång kan finna det ganna goda. Den gamnäsa,som endast vädrar korraption, gör sin egarg föga heder. Det skulle kännas ljufligt att ;as hvarje menniska finna. något godt. ; Det lyckas inte ör den som sitter instängd. i sitt arbetsrum. ) Man skall utjoland menniskorna, det är enda möjligheten. TJtan tvitvel möts man af mycklet som är vacklande och obgmtämdt. Ju mera man ser dem, de.sto mindre titar man på dem, Amen ju merg, man ser dem.