Aftonbladet – 4 juni 1873, sida 2

ärlig och pålitlig man, och huru denne man under sitt händelserika lif hade varit i stånd till att icke förlora ett enda grand af mod och hopp, detta var ett problem, som Frank med en blandad känsla af nyfikenhet och fruktan önskade att lösa. Mänga egenska fan fannos derjemte hos den unge läkaren, som Frank ej kunde undgå att beundra och önska sig sjelf ega och: Hvarifrån har han fått dessa egenskaper? var ett aunat pro. blem som den unge presten darrande betraktade, orolig öfver de mångfaldiga, nya tankar, som dervid trängde sig in på honom. Han såg med förvåning att Tom, tack vare gin förmåga att umgås med olika menniskor, på en månad hade vunnit större och klarare insigt i hans församlingsbors karakter, än hvad lyckats honom på ett års tid. Dessutom manades han af ett ensligt hjertas längtan efter menskligt deltagande och vänskap, att söka Tom. Detta tillsammans gjorde att Frank denna dag uttalade sina innersta tankar och gjorde så, utan att blygas derför. Och äfvenså hände det att Thurnall, då han hörde honom, sade i sitt sinne: ; Hvilken ädel och hederlig man du är! Men högt svarade han sä: Jag är alldeles af samma tanke som ni, att det andeliga nitet har allsintet att göra härmed. Jag angaf det såsom grund, blott emedan jag trodde det skulle behaga er bäst. Då borde ni blygas för er dubbelhet. Ja, det vet jag. Min åsigt är att ni rusar ut så här, strax efter middagen, af samma skäl, som vankee-köpmannen — förlåter ni om jag säger skälet? Ja visst; ni kan inte tala för rent ut ill mig. Sjelfklokhet! Yankeen anser sig vara en