Aftonbladet – 4 juni 1873, sida 2

genhet, ja, nästan köld. Allsmäktige himmel! var det möjligt att också ban kunde misstänka henne? Detta var en sak, rörande hvilken hon åtminstone kunde skaffa sig visshet, och så fort modern, ond och småpratande för sig sjelf, hade gått uti köket, tog Grace hatt och schal och gick att uppsöka kapten Willis. Inom en timme var hon tillbaka. Hennes läppar voro hårdt sammanpressade, kinderna bleka och ögonen röda af tårar. Hon sade ingenting till sin mor och denna syntes icke heller hågad att åter upptaga samtalsämnet. Hvar har du varit, barn? Du ser sjuk ut och dina ögon äro röda. Det blåser hårdt i qväll, mor, sade Grace och gick in i sitt ram, Mrs Harvey såg forskande efter henne och mumlade nägot för sig sjelf. K oe gick in och satte sig ned på sin bädd. Det känns så underligt kallt här i mitt hjerta!s sade hon helt högt till sigsjelf och försökte att.le, men kunde det icke. Hon satt på sängkanten utan att taga af sig hatt och schal; händerna lågo orörliga i hennes knä och hufvudet var sänkt mot bröstet. Då modren ropade åt henne att komma och dricka t6, steg hon. mekaniskt upp och gick ut, till det yttre lugn, men djupt lidande. Tom fortsatte sin hemväg vid ganska dåligt lynne. För att nyttja hans egna talesätt, hade han slagit ut två trumf i ett kast, men var långt ifrån säker på att han hade skött sig spel rätt. Han hade också skäl att känna sig tveksam, ty i båda fallen hade han låtit styra sig al ett ondt sinne och handlat ingalunda för oegennyttiga orsaker,