Aftonbladet – 3 juni 1873, sida 3

modstulen begaf sig på hemvägen, föresatte han sig att upphöra med allt vidare sökande, men lofvade på samma gång inom sig att taga grundlig, enskild hämd på tjufven, i fall han ertappade honom. Och det skall jag nog komma att göra! Dessa enfaldiga kustbor inbilla sig att de kunna lura Tom Thurnall; de borde blygas!Nu var det så, att hans kortaste väg hem sträckte sig tvärs öfver stranden, derefter längs åmynningen, uppför backen, vid det lilla vattenfallet och förbi mrs Harveys hus, Vid dörren satt Grace och sydde. Då han nalkades, såg hon upp och helsade med ett blygsamt leende, föga anande de bittra tankar som rörde sig i hans själ. Då en så vacker flicka log och helsade, hade det emellertid icke varit Tom möjligt att ej besvara helsningen. Grace tillade: Förlåt att jag frågar, sir; har ni sedan hört något om de pengar, som ni förlorade? Jag — vi — ha varit så ledsna öfver att något sådant kunnat hända här. Toms onda sinne väcktes genast. Har ni hört något om dem, miss Harvey? Ni synes mig nemligen vara den enda på platsen som vet nägonting rörande denna sak. aJag, sir? utropade Grace och fästade en bestört blick. på honom. Ja, miss, fortfor Tom med ett artigt leende, ni skall måhända täckas erinra er, ifall ni behagar anstränga ert minne så pass; att ni hade bältet åtminstone ett ögonblick i edra händer, då ni bevisade mig den godheten att rädda mitt lif. . Men emedan ni sedermera äfven var nog god för att säga mig att jag skulle återfå bältet, då jag blifvit det värd, förmodar jag att jag ej ännu hudvit det erforderliga måttet af ovändelse och pånyttfödelse.Otåligt vände han sig derpå bort och gick vidare, inom sig verkligträdd