Aftonbladet – 3 juni 1873, sida 3

kände mig, var jag i lika hög grad som ni sjelf en man af heder och godt hjerta. Neka äfven, om ni kan, att nu, i betraktande af de förhållanden, hvarnnder vi mötas, har ni mera skäl att lita på mig, än jag, prima facie, att lita på er. Vavasonur svarade icke ett ord. Farväl nu, sade Tom i det han drog sig åt sidan; mrs Vavasour torde bli orolig öfver ert dröjsmål. Och kom väl ihäg hvad jag säger er! Först af allt, med hänseende till henne och sedan med afseende på andra förhållanden, att så länge, men endast så länge ni sjelf erinrar er, att ni är John Briggs från Whitbury, skall jag vara den första att glömma det. Se här min hand, för gammal bekantskaps skull. Vavasour tog med köld den räckta handen, tycktes besinna sig ett ögonblick, tryckte den derpå under tystnad och skyndade med brädskande steg hem. Har jag spelat mina kort illa? sade Tom, då han blef allena och satte sig ned för ått tänka. Hvarför jag alls skulle spelat dem det rör inte mig, numera; — det må fru Fortana svara för. Nu är frå gan endast: har jag skött mitt spel illa? Ty har jag det, så får jag försöka på en annan väg. Var det orätt att jag förebrådde honom hans sätt emot sin hustru? År han elak, skall det endast göra saken värre och allra värst om han är misstänksam, Jag. tror inte att han i forna dagar var något dera, men fåfänga kan göra en menniska sådan. Hvad jag bar att göra, är att bli så pass bekant med hans hustru, att jag lyckas utforska om hon känner hans hemlighet lika väl som jag. Hvad jag mest bar att befara följderna af, är min öppna förkla ring att ban var i mitt våld; sådant kan drifva små fiskar af hans kaliber till ur