Aftonbladet – 3 juni 1873, sida 3

mig gör det precis detsamma hvad ni behagar kalla er sjelf; deremot är det för mig af högsta vigt att inte ega en patient, den jag är ur ständ till att kurera, ty jag kan inte bota menniskor för att de äro olyckliga, äfven om de äro enfaldiga nog att vända sig till mig och begära läkemedel. Ni skall ej bli försatt i tillfälle dertill! Aldrig mera skall ni sätta foten i mitt hus! Mig kommer ni inte att ruinera med edra piller och pulver. Tom upptog inte heller denna nya föro lämpning till besvarande; han hade ett an: nat mäl att vinna. Tag er i akt för hvad ni säger, Briggs! Kom ihåg att hur det är, så har jag er i mitt våld; det tycks vara så godt att jag gör er uppmärksam på detta förhållande. Och nu ämnar ni göra mig till ett red skap för edra planer? Förr vill jag dö! Det tror jag alldeles, sade Tom; han var nära att tillägga, att han skulle bly: gas för att arbeta med ett sådant redskap. Mina redskap äro min lancett och mina droguer, svarade han lugnt, och hvad jag vidare har att säga, har afseende på dem. Det öfverensstämmer med mina afsigter att bli den förnämste läkaren här på orten— Och nu skall jag tuta ut edra meriter för att skaffa er kunder? Ni skall vara god och låta mig få tala till punkt; — och emedan jag önskar mig praktik, patienter och en fast ställning, torde ni vara god hädanefter. bemöta mig så som en man af ära bemöter en annan man af ära, till hvilken har står i förbindelse. Ty ni vet en sak lika väl som jag, sade Tom och rätade ut sig till sin folla längd. Se på mig, om ni kan, John Briggs, innan ni förnekar sanningen af att den tid, då ni