Aftonbladet – 3 juni 1873, sida 3

Förbannelse öfver er! Jag står inte i någon tzcksamhetsskuld till er, Tom Thurnall, Det var ni som kom mig att blygas öfver mitt namn; ni rimmade derpå, ni gycklade öfver att den, som bar ett så simpelt namn. kunde tänka på att uppträda som skald. Nå, än sedan? Bestä då poeterna inte af något annat än fnöske och galla? Hvarför tog ni inte mitt skämt som det var mepadt, att ni borde gå er väg genom lifvet som andra menniskor, till dess ni bevisat er vara värd nägot och förvärfvat ära, äf ven för ett så tarfligt namn som Briggs? Jag har detta! Jag har förvärfvat mig en egen samhällsställning och ryktbarhet, sir; och det rör inte er, hvad jag behagar kalla mig. Jag har sjelt skapat mitt anseende, säger jag och er låga afund kan inte beröfva mig detsamma. Ni har vunnit en samhällsställning. Rätt bra, sir, svarade Tom utan att värda sig om det förnärmande slutordet i Elsleys yttrande, men jag kan säga er att denna till största delen är förvärfvad genom ett högst fördelaktigt giftermäl, för hvilket jag skänker er min aktning, såsom ett bevis att ni är en praktisk man. Må era poesier vara huru. som helst — och menniskor säga mig att de äro mycket vackra — ert giitermäl bevisar mig att ni är en klok karl: och der: för äfven -enperson som skall: lyckas i verlden. Tager ni mig för en beräknande ränksmidare, som ni sjelf är? Jag älskade hvad som var min kärlek värdt och vann det, emedan jag förtjenade dess egande. Näväl; sedan ni vunnit det, så behandla det också som det förtjenar, svarade Tom med en lugn, genomträngande blick, för hvilken Vavasours ögon sänktes mot jorden. Förstå mig rätt, mr John Briggs: