Aftonbladet – 3 juni 1873, sida 2

mA. a EF Foo FOT MP Vr PH Re Dä kyrkomötet, säsom dess namn antyder, har till uppgift att behandla kyrkliga frågor, rörande hvilka dock inga definitiva beslut fattas, utan endast genom aflåtande af skrifvelser till regeringen opinioner uttryckas, är det af vigt att till lektmanna: ombud utses män, hvilka genom sina kunskaper, sitt mogna omdöme och sitt lefvande nit för de stora intressen, som här äro i fråga, kunna bilda en väl behöflig och af lagen syftad motvigt mot de prelatensiska anspråk, som till följd af mötets sammansättning der lätt kunna göra sig gällande. Om också det första kyrkomötet ej gaf något egentligt stöd åt farhågorna i detta hänseende, är det i alla fall skäl att vara på sin vakt, helet diskussionerna i vissa frågor, namwneligen den rörande bibelöfversättningen, ådagalade att på kyrkans höjder råder en så stor rädsla att rubba vördnaden för bevisligen oäkta kyrkliga utsagor, som måste anses oförenlig med ett ärligt och upplyst sanningssökande. För att motverka det en dylik riktning ej ensidigt må göra sig gällande bör det vara hvar och en angeläget att tillse att insigtefulie, frisinnade, nitiske och främför allt af kri stendomen5 ände -genomträngde män väljas till lekmannaombnrd. Vi äro visserligen längt ifrån att underskatta de institutioner eller de uppfattningar af trosläran, som under kristendomens historiska gång utveck: lat sig, och hysa till följd deraf en uppriktig aktning för den mänhet att ej i oträngda mål rebba folkets fäderneärfda religiösa känslor och föreställningar, som från presierskapets sida oftast gör sig gällande; Men vi kunta för ingen del gå in på att denna utveckling skulie för tre och ett halft år sedan vara för alltid afslutad, utan tro fasthellre på nödvändigheten af stora reformer ej blott på kyrkolagstiftningens, utan ock på lärosatsernas område. Ett redskap för ästadkommandet af dyllka, innan reför: mernäs tid ännu är ute, bör kyrkomötet, väl sammansatt, enligt vär åsigt sträfva att blifya, . ; . j Msn om man mek bksöm vi tro, E hot ÅR ense rörande frågorna både om kyrkomötets uppgift och de för dess ledamöter erforderliga egeuskaper, på det de må kunna lösa denna, torde det likväl ej i allmänhet, specielt inom vissa landsorter; Varå så lätt att fona dössa spönskaber föreiade. Bvårigheterna i detta fall beror dock till hufvudsaklig del derpå, hurnvida elektorerne anses buldne att utse någon inom Stiftet eller distriktes Bobkdo, Ya det offentliga diskussionen derom före och under 1868 års kyrkomöte uttalade vi såsom vär bestämda bsigt att någon sådan begränsning i deras rätt ioke framgår ur ordalydelsen af kongl. förordningen den 16 November 1863. Vär uppfätikåfig är Iöbifirands detöatimn, och Vilja vi för styrkande af henne tillägga ännu några grunder till de af oas förut arförda. Nämnda förordning omtalar i sin 22 endast trettio af lekmäa valda ombud, ett från Stockholms stad, ett från Wisby stift 0: 8; V., och i 3 5 nämnes säsom euda nödvändiga tivalilkatloiteR för def, gom skall väljas, att vara en å kyrkostämma röst berättigad man., Enligt vår uppfattning betyder detta endast att ombuden äro utsedde från dessa valdistrikt, ej bestämdt inom dem, en tolkning, som vinner stöd genom en jemförelse med de 22 i den nu gällande riksdagsordningen, författad af sammö män söm författär kyrkomötesförordningen, hvilka bestämma om Valbar: het till kamrarne. Hvarken i 3 6 eller 2 9, hvilka afhandla val af riksdagsman till Första kammaren, säges valbarbeten vara utsträckt öfver hela landet, hvaremot i 219 med uttryckliga ord stadgas att för valbarhöt till den andrä fordras bland annat att ega och minst ött år fäst före valet hafva egt valrätt inom den eller någon af de kom muner, för hvilka de (ledamöterpe) väljas. Ett yttterligare stöd för detina äsigt lemna kyrkoiötetsegnaförhandlisgar röraude detta ämne. Visserligen framgår af dem oförtydbart dess mening att valbarheten bör vara inskränkt till valkretsen, men det förklarade likväl en anmärkning mot valet af den ende af less medlemmar, lekmannaombudet för Strengnäs stifts vestra distrikt, hvilken var vald itan äfeeöiide derpå, ite still någon åtgärd föranleda, utan lät vid det skedda valet bero. Härvid stannade dock icke frågan, utan med anledning af en i ämnet väckt motion beslöt mötet att genom en skrifvelse till K. M:t begära ett sådant förtydligande af förut iberopade stadgande i 4 5, att valbarheten skalle vara inskränkt till å kyrkostämmal nom stiftet röstberättigad man; hvilket be-j slut torde Våra bästa beviset derför, att möet sjelft ej ansåg kyrkomötesförördingen nnehålla en dylik inskränkning. Ingen k. oroposition, åsyftands en dylik lagföränding hat emellertid framkommit under de yra riksdagar, som efter förta kyrkomötet örflutit, hvarför det är skäl att antaga det egeringen också vill låta vid valens frihet bero. I sakens natur ligger ock att det religiösa ntresset, såsom allmängiltigare än alla anIra, bör hafva rätt att välja sina målsmän ler desse bäst kunna finnas. Och skulle i ågon ort brytningarna på detta område rara så starka, att den behöfver represeneras af en man, sdii af dem eger personig erfarenhet, skall den otvifvelaktigt till mbud söka en sådan, äfven utan någon agens påpekning i detta fall. Så mycket hellre hylla vi denna tolkning Mt kyrkomötesförordningens ofvannämnda stadganden, som det i annat fall på mer än ett ställe skulle blifva svårt att erhålla fuilt ämpliga representanter, och fara derigenom unde uppstå att öfvervägande inflytandet å kyrkomötet kunde spelas i presternes ller lärarnes händer. Särskildt vilja vi våpeka en klass af medborgare, som genom in ställning äro särdeles väl egnade för ett edamotskap vid kyrkomötet, till följd såväl tf sina studisr, som sin ställning. Det är niversitetslärarne i sådana ämnen som hitoria, filosofi samt statsoch kyrkorätt. 3land de klerikala ledamöterna är ett stort nfFtande tillförsäkradt den högre lärdomen lerigenom, att hvardera at de två universietens teologiska fakulteter eger att utse venne representanter. Och förmågan attse stort och systematisera är fullt ut lika ödig för lekmannaombuden, i fall de icke kola nödgas bita i gräset för de benhårda eologiska systemen och deras förfäktare. itven från städerna Stockholm och Göte org, der bildningen och således äfven dess igtigaste moment, det religiösa intresset, ger mänga framstående mälsmän. skulle andsorterua kunna rekrytera kyrkomötet ved dugliga representanter, i händelse såana inom den egna valkretsen saknades. Etter att nu i korthet hafva angivit de rundsatser, hvilka vi anse vid val af lekrannaombud böra göra sig gällande, skola i en annan gång särskildt vidröra frågan m valet af representant vid kyrkomötet för tockholms stad och möjligen tillika, såsom sta gången skedde, gifva anvisning på ågra personer, hvilkas insigter och intresen i hithörande frågor böra göra dem väroe och lämplige att komma i ätanke till åtjutsöde af detta vigtiga förtroende. At at fat sd bl et JR Fn LR ÅG et fä Rå Fö je få rp rn RM I — i