Aftonbladet – 30 maj 1873, sida 3

skicka medikamenter till en gammal mamsell — om då er fantasi skulle sysselsätta sig med poetiska drömmar om hennes flydda ungdom, hennes svikna förhoppningar, hennes saknad af en vissnad fägring och en flydd ungdomskärlek ;, skulle ni ej då; hänförd af dessa ädla och sublima känslor, måhända begå det misstaget att skicka henne de medikamenter, som; voro ämnade ät en gammal herre, och gifva honom hennes, derigenom löpande fara att öka bådag lidande eller kansko göra ett tvärt slut derpå? Tom sade detta i den lugnäste ton, utan en enda skalkaktig blinkning, men redan vid de första orden rodnade Elsley; efter hand öfvergick rodnaden till djup purpur och silntligen till dödlig blekhet. Han tog ett steg framåt och utbrast med vild häftighet: Sirb — Men hvad han vidare ämnat säga blef icke uttaladt, ty hans fot halkade på den slippriga stenen och han föll med: sitt ansigte ned i. vattenpölen framför Thurnall. Detta var.så godt för bådas vår skull — vi stora narrar! sade Tom inom sig, i det han steg fram för att hjelpå upp honom. Jag tror sannerligen att han ämnade. slå till mig och det kunde bekommit oss båda illa. Jag var en tok, som inte kände tiga, men frestelsen Var mig för stark och förr: eller senare skulle ordet sägak. k Vavasour hade emellertid lyckats resa sig upp utan bjelp; han! stötte häftigt tillbaka Toms erbjudna hand och ämnade skynda sin väg utan att säga ett ord. Inte så, mr John Briggsb sade: Tom, som i ögonblicket beslöt att nu eller aldrig komma till förklaring med sin gamla antago ist; han insåg nemligen att lät han Vavasour å bort, ursinnig och hämndlysten, kunde jan hafva allt att befara, Vi skiljas inte å detta sätt, sirta (Forts) 24