Aftonbladet – 30 maj 1873, sida 3

Min bäste sir, om jag tillät mig at! tänka — så. mycket mera. då att tala — rörande detta ämne i en annan ton, skulle jag vara föga duglig att se olyckan rätt i ögonen då. den kommer. I slutet af Augusti eller början af September torde jag få arbete nog, och illa skulle det gagna mig då, om jag på förhand tappat hufvudet till följd af den förskräckelse, vämjelse eller andra sinnesrörelser, hvilka hog icke-läkare kunna anses fullt berättigade. Åro då inte läkare menniskor? Det beror ganska mycket på hvad som menas med en man, Ett väsende med menskliga sympatier och. deltagande.z Jask! Hvad jag menar med en man är ett väsende med. monsklig kraft. Min bäste sir, man kan ha mycket att göra och på samma gång göra: godt, men man kan ha händerna så fulla med godt arbete, att man inte har tid till att känna medlidande; Om, medan jag: tog benet af en menniska, jag tänkte på det lidande jag framkallåde — Himlen vare lof, inföll Elsley,; att det inte blef mitt öde att gå den medicinska vägen ! Tom betraktade honom med ett underligt leende; en känsla af både harm och med: ömkan väcktes inom honom, då han hörde f, d, apotekaregossen föra detta öfverlägsna språk. Han svarade emellertid helt lugnt: Ja, sir, med edra ytterst grannlaga känslor må ni tacka himlen för att ni inte blif. vit läkare; ert lif skulle då ha varit fullt af lidanden, afsky och all ansvarighetens ångest. Men inser ni inte att ni äfven för pationternas skull har skäl att vara tack-. sam? Jag villinte såra edra känslor genom att tala om en amputation; men också! ( mindre vigtiga fall — om ni t, ex, skulle!