Aftonbladet – 30 maj 1873, sida 3

blott stor och poetisk, men verkligen tragisk skala. Hvad menar ni?: Jag menar att då koleran kommer — som den med sitt nuvarande framskridande otvit: velaktigt skall göra innan slutet af sommaren — skola dessa zoophyter stå upp till doms öfver mig, så vida jag försummat att af dem hemta den lärdom som jag bör. Koleran ! upprepade Elsley bestört och glömde alldeles andemeningen af Toms parabler för detta nya intryck; den stackars poeten hyste nemligen en mera nervös än egentligen feg fasa för smittsamma sjukdo: mar och plägade med en viss stolthet tala om att han, liksom Göthe, hade afsky för allt rysligt, för sjukdomar, sår, döden — allt som stod i strid mot det sköna, som var hans idol, Koleran ! sade han ännu en gång. Det hoppas jag väl ej skall ske! Jag ville ön: ska att ni inte hade nämnt henne, mr Thurnall. 2Om det oroar er, är jag rätt ledsen öfver att jag talat härom. Jag tänkte; i rätt tid varnad är halft försvarad. Jag tar naturligtvis saken lugnt; får jag extra arbete, så vinner jag ock ökad erfarenhet, och detta blir mig alltid till gagn, äfven om sundhetsnämnden ej anslår ökadt arvode, hvilket den naturligtvis borde göra, Elsley stod nägra ögonblick alldeles, förstummad, först genom den säkerhet, hvarmed Tom förutsade sjukdomens utbrott och dernäst för den köld, hvarmed han yttrade sig. Slutligen stammade han: Milde himmel! Kan det vara möjligt, mt Thurnall, att ni gör denna förfärliga pestsjukdom till ett ämne för edra beräkningar på vinst? är ju den mest hårdbjertade snikenetla