Aftonbladet – 30 maj 1873, sida 3

fått nästan för mycken bekantskap. Jag har alltid med nöje läst gamle Darwins Växternag kärleksförbindelser. Boken är visserligen bara slarf, ur vetenskaplig synpunkt sedd; men den roar, utan att man kommer i dåligt lynne, som man måste göra ifall man börjar analysera dessa mikroskopiska apor, som nämnes: jag sjelf och mina vänner. Då skulle ni intresseras: af de gamla gudalärorna, Eddorna och Vedas, sade Elsley, hvilken började känna sig road, liksom de flesta menniskor efter fem minuters samtal med den cyniske läkaren. Jag gissar att ni ej skulle gifva mycket för deras vetenskapliga värde, men som skaldestycken äro de just hvad ni önskar er: uttryck af tänkande andar, som med häpna, barnsliga blickar skådade sig omkring på naturen och frågade himmelen och jorden; Hvad ären I? Huru han I blifvit till? Ja, kanske är det ett fel hos mig, men på samma gång som jag skänker dem min beundran, kan jag ej sympatisera med dem. För mig är äfven denna zoophyt såsom en varelse från ett annat verldsklot, och förrän jag kan fatta en länk mellan honom och menskligheten, är han för mig ett intet. En länk finns nog, sir, och den som är oslitbar. Ni hyllar således kanske Darwins teorier? En läkare, som får arbeta för sitt dagliga bröd har ej råd att grubbla på. nya teorier. Hvad jag menade, var endast att detta lilla stråldjur lyder samma lagar för lifvet som ni och jag. Vi doktorer hemta äfven af dessa underordnade varelser, ja af sjelfva växtriket, vissa lärdomar rörande lif och död, dem ni snart torde få tillfälle pröfva dugligheten af, och det i en icke