Aftonbladet – 28 maj 1873, sida 3

fem ne RNA våra armar, då hon först upptäckte att vi kände honom. Iblags inbillar jag mig nästan att hon sätter honom till och med högre än er. Hon företar sig ingenting — eller vill åtminstone ej göra det, ty ni känner heånes förtjusande nycker — utan att först skrifva och begära hans råd. Sätter hon verkligen mig högt? Det viaste jag inte, yttrade Stangrave med ännu mera köld än nyss, ty den bittraste svartsjuka hade nu bemäktigat sig honom. Har ni kunskap om af hvad art hennes förbindelse till denne man kan vara? Derom har jag aldrig frågat. Jag afskyr sqvaller och har gjort till en regel att aldrig nyfiket forska i hemligheter, hvilka ej frivilligt äro mig meddelade. Jag vet att hon aldrig sagt något åt Sabina härom. Jag förmodar hon är gift med honom. Detta är den enklaste tolkning af hemligheten. Omöjligt! Hvad kan ni mena? Gifter hon sig med någon menniska, så blir det med er s Då torde hon komma att lefva och dö ogift, sade Stängrave för sig sjelf. Farväl, bäste vän; jag har stämt möte med en person på hotellet. Och dermed gick han hastigt sin väg, lemnande Claude helt förvånad öfver slutet af deras samtal, ehuru föga anande i hvilken krutkammare han hade tändt eld. Men hans öfverraskning ökades ännu mera samma afton, då han erhöll ett bref. Från Staängrave! sade han. Hvadi all verlden är nu-på färde? Han läste följande: Farväl. Jag står just färdig att för en vigtig orsak resa till kontinenten. Hvar jag komQör att stanna, kan jag knappt säga; ni ska få höra af mig under loppet af som; marön.s (Forts) ERE