Aftonbladet – 28 maj 1873, sida 2

— Musik. Å den värdefulla konsert, som professor Giinther i går gaf i Vetenskapsakademiens hörsal, gjorde en talrik och lifligt intresserad publik den första bekantskapen med tvenne af hans elever, fröknarna Carolina Östberg och Anna Strandberg. De unga sångerskorna hedrade båda i rikt mått sin mästare, hvars ädla musikaliska riktning och -allsidiga erfarenhet verkat och ännu alltjemt oförtröttade verka så ovärderligt godt i tonkonstens tjenst. Fröken Östberg eger en icke stor, men klar och välljudande stämma, ganska utvecklad färdighet och särdeles berömvärd frasering. Hennes föredrag är ännu ej sjelfetändigt eller starkt genom originalitet, mena vitnar så mycket mer om flitigt studium af goda lärdomar, likasom finess i uppfattningen och osökt behag i uttrycket. Den rörande mellansatsen i Friskyttsarian och andantet i arian ur Lucie läto dessa egenskaper lyckligast göra sig gällande och tillskyndade sångerskan varmt erkännande. Fröken Strandbergs uppträdande med Isabellas aria ur andra akten af Robert var otvifvelaktigt en af de lyckosammaste konsertdebuter, vi under senare år bevitnat. Den sköna stämmans mjuka och smekande välljud, föredragets rikedom på färg och bravur i förening med varm naturlig känsla, den briljanta, om ock ej ännu alldeles solida koloraturen, samt, framför allt, det glada mod, hvarmed svårigheterna trotsades och öfvervunnos, tycktes innebära de vackraste löften åt scenen och gifva otvunget den förhoppning att fröken Strandberg skall med berömmelse uppbära det firade konstnärsnamn, hon ärft. Understödd af sina många och skickliga elever i konservatoriet kunde professor Giinther för öfrigt nu, såsom alltid, bjuda på åtskilliga köroch ensemblenummer af utsökt värde. Den liffulla och melodisköna introduktionen till Mireille, hvari de karakteristiska små solopartierna förträffligt återgåfvos af fröknarna Bergman, Söhrling och Saxenberg, blef i sin helhet en verklig typ för mönstergiltigt utförande af arbeten i denna genre, RRSRA SPA