Aftonbladet – 26 maj 1873, sida 3

hvilken hade sett de båda tillsammans på morgonen efter Scotbushs visit hos Mellots, skulle sagt att om orsaken var kärlek, så fanns den blott på ers sidan, Hon stod i en ädel ställning vid eldstaden. Venstra armen hvilade mot spiselkransen och i handen höll hon ännu boken, ur hvilken hon hade reciterat. Den andra handen lekte med hennes rika, svarta lockar, under det hon emellanåt kastade en blick på sin profil i spegeln. Stangrave till hälften satt på en låg stol bredvid henne, till hälften knäböjde på en pall. Han blickade bedjande upp på henne; hon såg stolt och tillbakavisande på honom, . Ack, detta reciterande, hvad det likväl är intresselöst! Jag vill ha verklighet, icke gyckel; lif, icke skådespel; natur, icke konst. Nåväl, kasta då bort bok och deklamation och konst — och lef! Hon förstod väl bvad han menade, men svarade liksom hon icke bade förstätt honom rätt. Mycken tack; jag lefver redan nu igoåt sällskap. Mina tantasibjeltar äro lika ädla som de äro mig undergifna; de göra allt hvarom jag ber dem; de försvinna på mitt bud, då jag så behagar. Kan pi gissa hvilken nu är mitt ideal? Sedan jag tröttnat vid Egmont, har jag utvalt sir Galahad, riddaren utan fläck och tadel. Har ni läst Arthurs död?Hundra gånger. Naturligtvis! fortfor bon och i rösten låg ett så starkt uttryck af sarkasm, att den måste varit konstlad, Hvad har ni intel läst? Och hvad har ni efterliknat? Ej un der, om dessa engelsmän i sekler varit hvad de varit, då Galabader äro deras bjeltar. Fröjda er åt edert vunna ljus sade han bittert, Tror ni då verkligen att de i