Aftonbladet – 24 maj 1873, sida 3

nom vild. Hon stod orörlig under en half minut, och Tom, som var bekant med hen: nes lifs historia, betraktade henne med nyfiket intresse Hon är en präktig qvinna, tänkte han; ojemförligt mycket ädlare än denne brutala karl. Hennes ögon och ögonbryn ega den rätta Siddonska prägeln; så ock den breda, hvita pannan, de markerade, fina näsborrarna, som uttrycka ett så djupt förakt, och hvilken Siddons-lik ställning! — Min fru, sade han högt, jag skulle gerna vilja se barnet ännu en gång, innan jag far. Såvida ni är i det tillstånd, sir, svarade hon. En behjertad qvinna!... Går direkte på saken. Jag är en fattig läkare, min fru, och inte någon adlig godsegare. Jag har hvarken pengar eller helsa att förstöra på mycket vindrickande. Hvarför uppmuntrar ni då honom dertill, ar? Jag hade väntat ett annat uppförande after Tom sade henne icke hvad som ej hon och icke någon qvinna vill begripa, att det är en både moralisk och social omöjlighet att stiga upp från er drinkares bord innan antingen han eller man sjelf fått mera än man tål. En vanlig ursäkt skulle icke verkat på hennes domslut; han såg henne rätt i ansigtet och svarade något högdraget, med långsam, dämpad röst: Jag ber om förlåtelse, min fru, i fall jag utan afsigt har väckt ert misshag; men om ni någonsin visar mig den äran att vilja lära känna mig bättre, skall ni bli den företa att erkänna huru orättvisa era ord äro. Önskar ni att jag skall se er son, eller gör ni det inte? E(Forts)53