Aftonbladet – 23 maj 1873, sida 2

ringar. Lagförslaget afser dåerför ett reselbundet upprättande af en naturlig och usdvändig styrelse. Omständigheterna forra det. Hepnbliken är för närvarandelan: gts natutliga tch bödrvändifa styrelbeförnt, ch då den är orgåniserad, skåll regeringen raftigt försvara ordningen och den konsu: rativa republikanismen. ZLnrgförslagets hufradid6 är, att, med undvikande af allt krytsamt proklamerande, posivivt och prakiskt organisera en republikansk styrelse. uagförslaget organiserar en kammare och mn senat, valda genom allmän rösträtt, men tadgar att senatorer skola väljas ur vissa rlagser, såsom bland f. di: deputerade. Hvarje leparteineht väljer tre senatorerj senaten utses för tio år, men kan pärtlelt försvat vart annat år. Ingen omröstning med ii stor eger längre rum. Presidenten nises af n presidentialkongress, bestående af båda camrarne och tre medlemmar från hvarje ;eneralråd. Motiverisgen slutar på följande ätt: Genom dessa anordningar blir repuken konservativ, och så länge den för: lir sådan, skall dei vara, ihön iöke längre.s Lagförslaget består sf sexton sytiklar, hvil: kas detaljinnehåll är följande: Republikens oresident måste vara minst fyrtio år. Han ljes för fem år, men kan omväljas. Hvarje arrondissement utser em deputerad, men de arrondissement, som hafva en folkmängd af öfver 100.000, skall välja el deputerad för hvarje hundratusental. Initiativet till lag: förslag tillhör de båda kamrarna och pre-, sidenten. Senaten fungerar som domstol vid ruklagelser, som göras mot presidenten, ministrarne eller högste befälhafvaren i saker, för hvilka de äro ansvariga, Presidenten skall promulgera lagar och vaka ötver deras verkställighet, skall föra underhandlinrar med främmande makter och ratificera fördrag; han har benådningsrätt i enskilda fall, men allmän amnesti kan endast beviljas renom en af kamrarne antagen lag, Presidenten skall ega högsta uppsigten öfver armån, utan att ega rätt att i egen person föra befäl öfver den. Presidenten och ministrarne, dels individuelt, dels kollektivt, äro ansvariga för regeringens ätgöranden. Sextonde artikeln stadgar, att då nationalförsamlingen genom votering bestämt dagen för ein upplösning, skall presidenten gå i författning först om utskrifvande af val till deputerade och sedan till senatorer, så att båda kamrarne kunna vara konstittterade vid upplösningen. Presidentens makt varar tills presidentialkongressens val af en ny president blifvit ratificeradt. Thiers kabinett är nu ombildadt och den nya kombinationen, hvilken först meddelats af den officiösa Bien Public, visar nu för första gången under Thiers regime; en bomogena ministår, hvilkens politiska ideal är Thiers konservativa republik och som i allt bekänner sig till den venstra centerns förmedlande åsigter. Kabinettet består af följande medlemmar: Casimir Prier, inrikes minister; de Remusat, utrikesminister; Du faure, justitieminister, Lon Say, finansmihister; de Fourtou, kultuswinister; Waddington, undervisningsminister, Berenger, arbetsminister; Teissrenc de Bort, handelsminister; Cissey, krigsminister och Pothuau, marinminister. Enligt ett allmänt rykte skulle äfven Cissey afgå. Då emellertid Mac-Mahon förklarade, att om Chanzy sågom var påtänkt skulle öfvertagakrigsportföljen, han komme att nedlägga sitt befäl, blef beslutet att Cissey skulle qvarstanna, Den 20 dennes företog franska nationalförsamlingen valet af president och vicepresidenter. Utgången har visat att de konservativa fraktionerna fortfarande hålla till: sammans och förfoga öfver majoriteten. Den hittillsvarande presidenten Buffet (af högra centern) återvaldes med 359 röster motj289, hvilka tiliföllo Martel (af venstra centern). En del af venstern lär ha ämnat rösta på republikanen Bertauld, men afhöll: sig derifrån, likasom högern uppgaf sin plan att rösta på hertig d Audiffret Pasquier. Till vicepresidenter valdes den afgångne intikesministern Goulard samt Benoist TAZzy och Vitet (alla tre hörande tillhögern). Af byråernas presidenter höra 13 till högra och endast 2 till venstra centern. Af dessa tal tyckes framgå såsom otvifvelaktigt, att det nuvarande regeringspartiet vid nästa votering öfver en principfråga skall duka under. I dag skall regeringen besvara högerns interpellation angående ministårförändringen. Kanske skall det redan vid detta tillfäll komma till en afgörande sammandrabbning. Gambetta, som under senaste dagarne företagit en af sina vanliga politiska utflykter, ankom den 17 dennes till Nantes, der han höll ett föredrag till fördel för republiken. Exdiktatorn mottogs af en ofantlig menniskomassa under ropen: Lefve Ganibetta!s Lefve repnbliken! Klockan ätta på aftonen hölls en stor bankett, i hvilken 200 personer deltogo. En ofantlig massa deltagare anmälde sig, men de erhöllo icke inträde, enär inbjudarne icke ville beröfva banketten dess privata karakter. Bland de närvarande märkte man åtskilliga medlemmar af göneralrådet och municipalrådet i Nantes. Gambetta fördes till bordet aff. d. prefekten i departementet Loire inferieure. Kort derefter erhöll han ordet och genomgick de framsteg, som de republikanska ideerna gjort under det senaste äret. Han betonade oenighet en mellan nationens och nationalförsamlingens flertal och förklarade, att denna oenighet hade gräft ett djupt svalg mellan dem, som ingenting kunde fylla. Hvarje nytt val ådagalade detta. Hvarje gång Frank: rike uppfordrades att yttra sig, hade det talat allt tydligare. Det hade genom sina omröstningar tillkännagifvit, att det ville ha ett slut på tvetydigheten. Hela landet, men icke, som man sade, hemliga komiteer hade gifvit denna fasta vilja ett uttryck. Gam: betta berörde derefter de båda nederlag, som demokratien lidit i Morbihan mot en legitimist och i Charente inferieure mot en bonapartist, och framhöll, att dessa följder vore att betrakta som följder af befolkningens brist på upplysning. Man mäste framförallt kämpa mot okunnigheten. Frankrike — sade talaren — ville republiken. Denna punkt kan icke motsägas och dock förberedde monarkisterne en sammansvärjning. Men regeringen kan icke blifva deras medbrotteling. Gambetta besvor derefter regeringen att ställa sig på nationens sida, Till slut uppmanade han detrepublikanska partiet att visa enighet-och fasthet och att omsorgsfullt undvika hvarje vankelmodig handling, som vore af den beskaffenbet, att den fördröjde let definitiva införandet af republiken. Liande på det republikanska partiets klokhet, voro slutligen hans ord, vilja vi oafåtligt fordra nationalförsamlingens upplösNing, hvilken utgör den nödvändiga inledingen till republikens upprättande. Vid tyska riksdagens sammanträde den 17 lennes, då, såsom vi förut omtalat, ställlingen i Elsass-Lothringen diskute ades, angreps Bismarck myeket häftigt af e konservative deputerandena Mallinckrodt ch Windhorst från Hannover, hvilka skilrade styrelsen i nämnde provinser såsom ARR ob RunGisa da ill: midi