Aftonbladet – 20 maj 1873, sida 4

På SIGFRID FLODINS förlag har utkommit å 3 rdr, i glacomslag: Min hustru och jag af Mrs Harriet Beecher Stowe. Denna roman hör till den produktiva författarinnans aldra bästa: den är en särdeles framstående roman. Dickens skulle icke tvekat att. om de vore hans, utsätta sitt namn under skildringr sådana som den af Newyork. den stad. der let hvarken finnes tro. hopp eller barmhertighet-; af tidningen Stora Folkväldetoch dess redaktion (med ett särskildt departement för humbug) m. fl. Romanens heros är en varmhjertad litteratör, som vuxit upp i en stilla vrå af Nya England. der hans far var prest: han har en barn-: domsflamma-, som dör ifrån honom, en studentflamma-, som gifter sig med en rik åsna; och träffar slutligen den rätta. De första pu ritanerna lade i Amerika frrmden till ett själslif, öfver hvars rika utbildning man förvånas. när man vant sig att tänka sig Nordamerika som ett land. der man endast skräflade politik, dyrkade dollarn och bildade humbugsbolag för alla tänkbara och otänkbara användningar af ångkrafter. Romaner som denna kunna emellertid lätt taga en ur så gammalmodiga föreställningar. (P. o. Inar. Tidn.) Medgifvas måste, att mrs Beecher Stowe gått framåt äfven i konstnärligt afseende. I samma mån som hennes ider vunnit i klarhet och styrka, har hon äfven frigjort sig från mycket af den sentimentalitet och öfverdrift. som i början utmärkte hennes skaplynne och tryckte sin prägel på hennes skapelser. Den stora produktiviteten ar icke släpat ut hennes geni; hennes stil har tvärtom dervid vunnit i mjukhet, friskhet och behag. Såsom ett talande bevis härpå kunna vi anföra just den föreliggande berättelsen Min hustru och jag. Öfversättningen är gjord med omsorg och förtjenar särskildt beröm. (N.D. A.) Här, som i alla hennes föregående romantiska skildringar, utmärker hennes penna sig på samma behagliga sätt. Med ett alltid öppet öga för de i familjelifvets förhållanden städse djupt ingripande skiftningarne af olika själsegenskaper. veridsuppfattningar och anlag. förstår hon så väl att på ett lefvande, stundom till och med lekande sätt framställa och gruppera sina alltid rörliga taflor. (Östg. Ön) (3630