Aftonbladet – 20 maj 1873, sida 3

guldringar på venstra handen; en hvisselpipa i knapphålet, en promenadkäpp i handen och liten sjöskumspipa i munnen fulländade hans utstyrsel. Han steg in med en min af förnäm nonchalance, medan Tom på motsatt sida af disken försåg sig med dagens behof af röktobak och under tiden nyfiket granskade främlingen. Hvem kan du vara? En gentleman? Inte så alldeles, skulle jag tro. Någon landtjunkare på orten, förmodar jag; du ser mig ut att väl mycket ha buteljen till säll: skap och vän. Jag undrar om du är välborne herr Trebooze af Trebooze. Hör på, bebagade den unge herrn gäspande säga, hvar håller gamle Heale hus ? Och härpå följde en grof svordom, liksom i nästan hvar mening som han sedermera yttrade. Den hvilande hälften af gamle Heale ligger i hans särg; jag är den arbetande halfparten. Behagas det nägot? Den var mig en lugn figurbtänkte främlingen. Hör på — hvad har nider? Anstralisk tobak. Har ni rökt sädan? Jag har hört talas om den. Tag hit, får jag se. Och nir Trebooze, ty det: var han, siräckte obesväradt handen tvära öfver disken och grabbade till sig en handfull. Jag visste inte att ni säljer tobak här. Prima slag, men för stark för mig nu straxt på morgonen. Aha? Litet för mycket tlaret i går afton? Jag trodde så. Det skola vi. ställa till rätta inom fem minuter. Hvysbah? Hur kan ni veta det? frågade Trebooze med en längre ed än vanligt. Åh, vi doktorer känna till verlden, sade Tom fryntligt och halft förtroligt, medan han tillblandade en dryck åt gästen. Ni doktorer! Ni är en tuppkyckling,