Aftonbladet – 20 maj 1873, sida 3

kalla det plundring eller ej, går jag i morgön, om jag lefver så länge, till honom och ber om ett råd för mitt gamla onda, som jag af fruktan för långa räkningar hittills har lidit och tegat med. 8Se der, ja! utbrast Heale förtviflad. Han kommer att ruinera mig! Nej, det gör han inte; och detta vet ni ganska väl. Hvad tror ni han spelade mig för ett spratt i förra veckan? En ung karl kom in, han var hektisk sade Thurvall, och jag tror han hade rätt, ty det för jag säga att han är ovanligt klarsynt angående hvad han kallar diagnosen. Nå, så säger han, ni bör försöka carsghenmossa; dekokt derpå är ett gammalt medel, men ganska bra. Jag har en hel låda full af sädan mossa som legat der minst tio år. Jag går fram för att öppna lådan, men tänk er mina känslor då han fortfar, lugn som en gurka: Det finns pundtals sådan mossa här på alla klippor; vill pi komma med mig ned till stranden i eftermiddag vid ebbtiden, så skalljag visa er den och säga er hur den bör kokas. Jag hade haft lust att rusa på honom. Men pi gjorde det likväl inte, sade Jones och skrattade, så att hela hans kropp skakade. Jag skall säga er en sak, doktor, ni har vunnit en skatt i honom; han skaffar er åter er forna praktik, det skall ni få se, och då det är gjordt, skrifver han nog räkningarna allvarsamma nog. Jag hör att han dagligen är der uppe på herrgärden hos mrs Vavasour. Och knappt för tio shillings värde medikamenter skickas dit upp i veekan!t Han debiterar dem väl för sina läkarbesök. Jo visst! Vill ni tro mig då jag säger er att när jag frögade hönom derom, svar