raste mån tryckande derför att den ingått k jordvärdet; men detta yrkande torde tålalr nskränkning. Det är sannt att den som cöper en egendom tager i betraktande dess venom grundskatterna förminskade värde, nen sannolikt tager han dervid lika mycket betraktande bevillningen efterandra arikeln, ty det är lika litet sannolikt att lenna skall försvinna som att grundskatterna skola göra det. Äfven om man förutser att srundskatterna en gang skola komma bort, trodde tal. knappast, att en jordegare vid örsäljning af sin egendom skulle erhålla bättre vilkor. Säsom en i statsekonomiskt hänseende icke ovigtig sak betraktade tal, len omständigheten att grundskatternas afskaffande skulle i väsentlig mån underlätta hemmansklyfning och afsöndring. I politiskt hänseende vore grunäskatternas borttagande ett förständigt steg, men let vore äfven af social betydelse. Det vore nemligen att upphäfva sista lemningarne af de förhållanden; hvilka gjorde bondeständet till en särskild klass. Begreppet frälse har numera knappast qvar något afsgin personliga betydelse, men det har fästat sig vid jorden, så att den som eger frälsejord blir afundad af de öfriga, och dettza sprider en otrefnad i allmänna och enskilda förhållanden, som det vore en stor välgerning att fö undanröjd. Men slutligen och framför allt öppnar lösningen af denna fråga en möjlighet att få till stånd en armåorganisation som är behöflig för fäderneslandets betryggande och knappt kan köpas för dyrt. Man har sagt att allt köpslagande i detta afseende är motbjudande. Tal, högaktade denna fsigt, men mand måste taga verkligheten sådan den är, och det syntes icke stå tillsammans med den åsigten, att. man bör för ändamålets vinnande underkasta sig hvilka uppoffringar som helst, om man icke ville underkasta sig de vilkor som måste uppfyllas för att få frågan löst, Och attj sådana vilkor finnås, syntes tal. ådagalagdt : under de sja år som man nu förgäfves sökt lösa frågan. Det vore sannt att utskottets : förslag slutade med ex mindre vacker fras, ! men man må icke låta en stor sak falla för i en mindre vacker fras skull, och tal. skulle icke vilja bära ansvaret för att icke ha begagnat den utsigt till lösning som ligger il utskottets betänkande. H. exc. justitiestatsministern yttrade sig il följande ordalag: De i föreliggande betätkånde afhandlade ämnen äro, hvar för sig, utan tvifvel redan : i finansielt hänseende af särdeles stor betydelse. Uteelutande ur den synpunkten må de dock icke betraktas, åtminstone ej frågan om upphäfvande afindelningsverket, hvilket ju för närvarande utgör den grund hvarpå l hela vårt försvarsväsen hufvudsakligen hvilar. Det är ock denna sidan af saken, soml jag anser vara den vigtigaste och från hvilken ledningen i främsta rummet måste hera tas för de beslut, som nu skola fattas. Är rea Os BV rr fm Rh me be 0 rt RR DR fe indelningsverket icke vidare egnadt att ut göra grunden för vår härorganisation? Är det att likna vid ett träd, som genom sin älder förlorat sin lifskraft, och pu ej mera förmår att gifva skydd i oväder och nödig skugga i lugnare tider? Står det måhända blott till binders och kan at något annat lika godt eller ännu bättre ersättas? Dessa äro de spörjsmål man mäste ställa till sig. Jag har förr haft tillfälle att uttala mina, jag erkänner det gerna, visserligen icke på någon djupare specialkännedom grundade Bsigter i förevarande fråga, och den öfvertygelse jag då hyste, att en kraftig försvarsorganisation icke utan betydligt ökade uppoffringar kan på annan väg vinnas, den har ej af hvad sedermera förekommit blifvit rubbad. Men att indelningsverket blott är ett medel, och sjelfva målet nägot annat, det för ej förgätas. Ävro nu, hos de verkligen sakkunnige, meningarne fast förenade derom att indelningsverket ej mäktar uppbära den större byggnad, man dGerpå velat uppresa, eller är svenska folket genom dess ombud fast beslutet att, kosta hvad det vill, på an nan grundval, men ej på den gamla, bygga och utveckla värt försvarsväsen, då må hvarje fosterlandsvän, om än med saknad, draga sin hand tillbaka från den gamla instivutiouen och en regering, som vill vara fosterländsk, kan då ej underlåta att med fuil kraft arbeta på försvarets ordnande efter de nya principerna. Härmed har jag ock angifvit den nu varande regeringens ställning till förevarande fråga, Men en fordran har konungen att idenna angelägenhet atälla på riksdagen, och den är, att, om en skrifvelse, sådan som utskottet föreslagit vare sig med:eller utan modikation, varder af riksdagen aflåten, det då måtte vara fullt allvar dermed, så att riksIdagen är beredd att bära alla konseqvenserna deraf. Jag tror mig med visshet Kunna säga, att K. M:t aldrig skall utbyta I hvad vi för härvarande ega mot nägot, som lantagligen icke är bättre, det vill säga mot en organisation, som, bygd på allmäh värnpligt, icke skulle förutsätta, att de värnpligtige eller åtminstone den ej för obetydliga del deraf, som skulle utgörä stam, kommer att genomgå en ordentlig vapenskola och alltså öfningstiden för dem ej inskränkas till blott nkgra få månader. Nödigt torde ock blifva, att enahanda rätt, Isom konungen nu, enligt 80 3 regeringsforI men, tillkommer i fråga om hufvädgrunderna i indelningsverket, äfven varder honom tillförsäkrad i afseende å den lagstiftning, hvarigenom, med upphäfvande af samma instituI tion, försvarsväsendet på annat sätt ordnas. Jag torde vidare böra fästa uppmärksam: heten derå, att det icke kan antagas, att ett förslag till försvarsväsendets ordnande på lannan grund än indelningsverkets, hinner blifva till nästa riksdag utarbetadt, än mindre sorgfälligt i detalj granskadt. Detta torde vara så mycket uppenbarare, som chefen för landtförsvarsdepartementet hitintills i sina arbeten, på sätt han ock offentligen tillkännagifvit, utgått från förutsättningen laf indelningsverkets bibehållande ätminstone tills vidare, hvartill kommer, att icke så Iringa arbete måste nedläggas på den ekonomiska sidan af frågan om indelningsverkets upphörande, hvarmed nu äfven skulle förenas afskaffandet af grundskatterna. Postbefordringen på nordvestra stam banan. Uti skrifvelse den 15 nästlidne