det tvåklassiga läroverket i Örnskölds-g: k till treklassigt, hvilket förslag förkali ades. in Statsutskottets memorial med förslag till ki ; stadganden angående riksgäldskontorets g ulder och fordringar, som böra införas i lm et nya reglementet för detta verk gillades, i fvensom samma utskotts förslag till stad-ti anden i riksgäldskontorets reglemente an-lde iende de vid föregående riksdagar bevilja-s! 2, men vid detta års början ännu icke ut lg etalda statsbidrag, och samma utskotts me ltr orial JE 101—103 och 88, likaledes inne-ft ållande förslag till formella åtgärder ed lb nledning af riksdagens fattade beslut. h ———— d sl Såsom mest betecknande för förhandlin-h arne i Första kammaren i fredags rörande rundskattefrågan anse vi oss böra meddela n riherre De Geers anförande, så som det vid id Nfället uppfattades af vår stenograf, samtin r justitiestatsministerns, sådant det blifvitla fficiöst meddeladt i Nya Dagligt Aliehanda. d Frib. De Geer anmärkte, att denna fråga !h ore både af militärisk, finansiel och poli-!s isk natur. Hvad beträffade indelningsver-v et hade den åsigten att detsamma vorelb bållbart såsom grand för vår framtida ar-e n6organisation vunnit allt större utbrednivg 1 ch icke minst bland militärerna sjelfva. f Jet har också visat sig praktiskt omöjligt 2 tt komma öfverens om denna institution n åsom grund för en mera betryggande arm6-!t yrganisation än dem vi nu ega, och det villlt fven af uttalanden under denna riksdag il rån regeringen synas som om denna vorela innad att acceptera en annan grund. Tal. d rodde såledeg, att den förutsättning, hvari-l rån statsutskottet utgått, vore riktig, ochi? sådant fall funnes väl ingen annan grund!t utt bygga på än allmän värnepligt, hvilken l iock icke borde göras mera betungande än l vödvändigheten kräfde. Man ville derför söka förmildra det betungande i densamma 2 senom att anlita frivilligheten och genom i! ippoffring från statens sida åstadkomma 1 len del af armön, hvars tjenstgöring eljest !! skulle bli för mycket tryckande, i fall äfven ! len skulle genom värnepligtslagen framkalas. — Hvad anginge den finansiella sidan, ! ÄA utgjordes denna af tvenne frågor: af-jt skaffandet af grundskatterna och upphäf-! vandet af indelningsverket. Åtskilliga aksade reservanter hade klandrat, att dessalf väda frågor blifvit sammanbundna med hvarndra, och ansett att detta skulle varit både s tjenligt och obehöfligt. Tal. ville gifvaj;j iem rätt så till vida, att frågorna kunde lj; itekiljas, och i fall man vore af den heigti; utt endast den ena eller den andra borde l, Mgöras, så vore det intet hinder för attj öretaga den såsom en sak för sig. Menli om man hyste den åsigten, att såväl indel-l) ningsverket som grundskatterna borde afj skaffas, så vore det en fördel att företagal båda tillsammans. Genom båda afser man li; skattelindring, och denna kan göras billi-1; rare och jemnare samt komma landet i dess : helhet mera till godo om de båda ärendena , togos tillsammans, Vi veta, att vissa pro-; vinser äro mycket betungade af grundskat-. terna, men deremot mindre af indelnings-, verket. Å andra sidan tryckas de öfrigal provinserna mera af det senare än af detl förra. De, som mest äro intresserade af skattelindringen, synas icke önska eller fordra att frågan om grundskatterna skall tagas som en sak för sig. Ingen at ledamö-: terna i Andra kammaren har i utskottet! reserverat gig mot dettas beslut att sammanbinda frågorna. Om dessa nu hvarken i önska eller fordra en eftergift af grundskatterna förr än frågan om indelningsverket blifvit afgjord, vore det dä skäl att truga på dem denna eftergift utan att samtidigt få valuta. Dessutom ega dessa frå gor sammanhang i afseende på rastningsbesväret. Hvad nu särskildt indelningsverket beträffade, kunde väl i teoretiskt afseende svårligen försvaras att ålägga jorden såsom en prestation att leverera soldater, då de menniskor, som på densamma uppväxa, icke tillhöra den. Jordegaren måste således genom frivilligt aftal skaffa soldater, men om han ej erhåller sådane, huru skall han då kunna uppfylla sin skyldighet att prestera soldat. Praktiskt hafva vis: serligen icke hittills dessa svårigheter visat sig i synnerlig grad, emedan priset på ar bete varit så lågt, att man med de lönevilkor, hvilka beviljats soldater, med lätthet erbållit sådana och till och med haft tillfälle att välja de bästa personer. Men ingenting stiger sökrare än priset på menskligt arbete, och i samma mån som det krigiska lynnet förmildras, så kommer arbetet i krigstjensten att bli dyrare, hvilket för öfrigt redan börjat blifva fallet. Men ett sådant förhållande skulle komma att orättvist trycka på en del af befolkningen, ty det är lika orättvist att öka en skatt som ätt pålägga en ny. Derför fordrar rättvisan, att om indelningsverket skall bibehållas, så bör detsamma fixeras inom ett visst maximum. Denna åsigt har äfven uttalats i af regeringen aflåtna förslag till arm6ns omorganisation. Om deremot indelningsverket skall utdömas såsom grund för arm6ns organisation, så finnes intet skäl för bibehållande at detta såsom särskild skattetivel. Tal. ville icke förneka de lagstiftande myndigheternas befogenhet att förvandla indelningsverket till en fix penningränta och att organisera armen på andra grunder, men man kan dervid icke stödja sig på knektekontrakten, hvilka utlofva frihet från alla andra utskrifningar. Frågan är för öfrigt, om det kan vara statsekonomiskt riktigt och klokt, att så göra, och då måste man bedöma saken efter samma grund som frågan om grundskatternas afskaffande. År 1809 hade visserligen icke något bindande löfte blifvit gifvet åt bondeståndet om de på jorden hvilande grundskatternas borttagande, men det vore likväl ett fak tum att yrkandet på grundskatternas försvinnande ständigt återkomme. För öfrigt funnes inga skatter som vore fullt rättvisa, men de skattebärande ha derföre icke rätt att undandraga sig hvad af lagstiftningen bestämts, allra minst kande deras klagan stödja sig på någon rättsgrund, då den skatt som den gällde icke vore fästad vid person utan vid jorden. Men hvarje väl ordnadt; skattesystem bör vara lämpadt efter bestående förhållanden, och derföre blir hvarje fixeradt sådant förr eller senare föråldradt. Etter talarens åsigt vore äfven de nu i fråga varande skatterna föråldrade, och man borde derföre söka öfvergå till något bättre. Men just derföre att detta skattesystem icke innebure en personlig orättvisa, så borde det afskaffas på ett sätt att inga väldsamma robbningar föranleddes och utan att andra medborgare behöfde med högre skatter betungas. Den utredning som i statsutskottet afgifvits. syntes tal. vara tillfredsstäl