Aftonbladet – 19 maj 1873, sida 3

NÄ nade riktigt allvarsamt och att den främmande skådespolerskans blick och ord hade hos honom väckt en vida djupare och äd lare känsla än en pojkes sensuela lidelse. Hvarför gick jag ej ut med de öfriga till Varna! Då ansäg jag mig vara en lyckans gunstling, som fick stanna hemma, Vet ni väl, mylord, att det börjar bli ganska sent. Lord Frederick Scotbush begaf sig följ aktligen hem till sig och satt sedan öfver tre timmar framför spiseln i sitt förmak, utan att vilja lyssna till sin kammartjenare, mr Bowies framställningar om att taga ett glas vin eller gå till hvila; ja, han glömde till och med att röka; af hvilka tecken mr Bowie dömde att mylord avar illa der an Som han var en skotte och följaktligen af ett försigtigt temperament, teg han likväl. Från denna qväll var Sootbush en förändrad menniaka, Her bjöd åtminstone till att vara det. fan läste ingenting anpat än om fästolngsverk och belägringar, armöevolutioner och spetskulor. Fan exercerade sitt folk tills han blef en afsky för derax ögon, men hvar afton besökte han teatern, betraktade la Cordifiamma med tungt hjerta och gick hem och lade sig. Den lille lorden hade tillrägkligt godt omdöme, att icke af Sabiva utverka sig ett förnyadt samman: träffande med den sköna främlingen. Således uppförde han sig i alla hänseenden som ett mönster för unga officerare och började tillvinna sig stor aktning af sergeantmajor Mac Arthur, som af Bowie sökte utspana orsaken till denna hesymnerliga förändring hos den lille, lefnadslustige irländaren. Er herre tycks göra sig värdig adjutantsplatsen, mr Bowie. Jag märker att han fått stor lust för tjonsten alltsedan kriget NEbFöta 3