Aftonbladet – 17 maj 1873, sida 2

M:t, som riksdagen sålunda fattat, något; stort resultat blifvit vunnet, så öfverlemnar han sig utan tvifvel åt en mycket bedräglig illusion. Ordalydelsen i det utskottsförslag som nu blifvit antaget att utgöra grundinnehållet af riksdagens framställning till K. M:t är — såsom hr Carl Ifvarsson också antyder i sin reservation — sammanjemkadt efter grundväsentligt olika meningar inom utskottet och lemnar rum för mycket olika tydningar, och den majoritet inom riksdagen, som nu anta git detsamma, består af fraktioner, som fatta samt vilja tolka och tillämpa det på mycket olika, till en del på diametralt motsatt sätt. Grunden dertill, att förslaget erhållit en, om ock mycket svag, majoritet i Första kammaren, mäste sökas i intresset för försvarsfrågan och en önskan att försöka allt möjligt för att närma sig en lösning af densamma, Den icke obetydliga fraktion af nämnde kammare, som önskar en fullstän digt öfvad värnepligtsarmå efter något modifieradt preussiskt mönster, har lyckats öfvertala ett antal för försvarsväsendets ord nande varmt ifrande, men i detaljerna af ämnet föga bevandrade ledamöter af kammaren till att omfatta den föreställningen, att efter de misslyckade försök, som blifvit gjorda från regeringens sida med förslag om en värnepligtsarmå, stödjande sig på en indelt stam, ingen lösning af frågan står att vinna annat än derigenom att man mot priset af grundskatternas och indelnings verkets efterskänkande förmår Andra kammarens majoritet att antaga en något lindrad och modifierad preussisk armåförfattning. Det är för sådant ändamål frågan om grundskatterna blifvit sammanparad med frågan om indelningsverket och försvarsväsendets ordnande. Efter värt sätt att se, bar emellertid ge nom detta sammankedjande af de båda frågorna, genom detta försök till köpslagande och genom det beslut, som på ifrågavarande grund nu afriksdagen blifvit fattadt, hvarken grundskattefrågan eller försvarsfrågan kommit ens ett tuppfjät närmare till sin lösning. Enda följden blir, att under den närmaste tiden inga förhandlingar komma att ega rum rörande grundskatterna och försvarsorganisationen och att regeringen för 1875 ärs riksdag kommer att framlägga ett förslag om en pur värnepligtsarm6 med tillräckliga öfning för att kunna vara krigsduglig, hvilket förslag då blir af Första kammaren antaget, men af Andra kammaren med stor majoritet förkastadt, hvarefter båda frågorna stå i fullkomligt samma ställning som nu. Det tjenar till ingenting att blunda för den verkliga ställningen och att göra sig illusioner. Den innersta meningen hos de verkligt ledande och bestämmande inom landtmannapartiet framträder ganska klart och och oförbehållsamt uti hr Carl Ifvarsons reservation, som protesterar mot hvarje Sutsträcktare vapenöfning elleritjenstgöring för eväringen. Af allt att döma kunde den nya armåplan, som nämnde parti skulle känna sig böjdt att bifalla såsom rekompensation (!) för grundskatternas och indelningsverkets upphäfvande, komma att omfatta den nuvarande beväringen utan ökad öfning eller fastare organisation samt en stam af värt vade, på lös fot varande personer, af ungefär samma beskaffenhet som manskapet vid nuvarande Wermlands fältjägareregemente. Det lärer väl knappt vara någon bland dem, som gjort sig besvär att tänka sig närmare in i saken, hvilken föreställer sig, att en dylik plan kunde ha någon den ringaste utsigt att vinna vare sig Första kammarens eller Kongl. Maj:ts bifall. Den ende, som är att gratulera med anledning af den nu beslutna underd. skrifvelsen, är den nuvarande krigsministern. Han slipper derigenom på ett lyckligt och oväntadt sätt ifrån det svåra ätagandet att till nästa riksdag utarbeta ett förslag på de be synnerliga, löeliga och snart sagdt i luften sväfvande organisationsgrunder, som ban för någon tid sedan låtit offentliggöra, och hvilka vi vid tillfälle skola taga i något närmare skärskådande i sammanhang med några betraktelser med afseende på det nya skede, i hvilket försvarsfrågan nu skulle anses ha inträdt. Då ärendets vigt föranleder oss att söka lemna en någorlunda utförlig redogörelse för de märkligare bland de yttranden, som under öfverläggningarne i Första kammaren förekommit — en redogörelse, för hvars meddelande vi dock i dag sakna utrymme — så inskränka vi oss för det närvarande att endast nämna, att under debattens fortgång i går afton statsutskottets förslag förtrdades ytterligare af frih, Nordenfalk, hrr Bergstedt och Hallenhorg, frih. v. Essen och grefve v. Platen, hvaremot detsamma bekämpades af hr Rydqvist (som ansåg sammanblandningen af grundskatte. och försvarsfrågorna grund: lagsstridig), grefve Henning Hamilton, hr De Mare, grefve A. Mörner, hrr Abelin, Falck, Mannerskantz och Reutersvärd. De fleste af dessa utskottsförslagets motståndare slöto sig till frih. Funcks reservation.