Aftonbladet – 16 maj 1873, sida 3

—A -X —— ENN sköna aktrisen i de allbekanta ordalag, dem man hört alltför ofta, för att vi här behöfva besvära oss med att upprepa dem — ord, som likväl äro sanna och rörande, ty hos hvarje man, äfven den lättsinnige, den felaktige, framkallar kärleken allt det goda, som gömmer sig i djupet af själen — en makt så mycket sannare, så mycket underbarare som den är gemensam för skalden, filosofen, gardeslöjtnanten och bonden. Jag lemnar staden i morgon. J: ag reser till Irland, till Norge, till Afrika... . Och glömmer henne under nöjet af en lejonjagt. Nej; Jag kan det inte! Jag stannar qvar och blir vansinnig. Att bara tänka på huru denne afskyvärde yankeekrämare vågar bemöta henne helt förtroligt! Jag reser...e På lady M—s bal? Nej, så sannt jag lefver! Jag skulle ja träffa den karlen der! Och så visst som det flyter hett, irländskt blod i mina ådror, skulle jag vilja komma i gräl med honom. Den sjelfbelåtne narren! der går han nu och kurtiserar damerna och dansar, medan en sådan gudomlig varelse ligger och tän ker på honom! k Ville ni att han skulle stänga aörren till sitt rum på hotellet och skrifya, vers? Eller skulle han kanske vandra af och an hela natta På gatorna och sucka och se på må. nen ? Nej; men det kar. göra mig ursinnig, då jag tänker på me, hvilken förnäm köld han skickade hen isäng innan han gick. An fäkta! hur zunde han våga befalla henne? Blodet sjuder i mina ådror bara jag tänker härpå. Claude, gif lord Bcotbush litet soda vatten med is ; OA (Forts) 3