röfva oss hennes sällskap så fort ni sjelf inte längre kan njuta deraf, Jag måstö taga vård om dem som inte kunna vårda sig sjelfva Stangrave gick. ter blef lordeps harm, då han såg Marie stiga ppp och lyda befallningen. Hvem var då denne man? Hvad hade han för rättighet att kommendera henne? Med dessa frågor vände han sig till Sagina i samma stund Marie hade tillslutit ärren efter sig. Bkall inte äfven ni fara till lady M—? Nej; det vill säga, inte ännu; inte förr än ni har förklarat hvad detta vill säga. Förklarat! — Hvad då? frågade Sabina ned en oskyldi min, i 2Hvarför bjöd ni mig hitt ord Beotbush borde erinra sig att han har bjudit sig sjelf. Ni grymma, hjertlösa varelse! FTror ni jag skulle kommit, om jag hade vetat att en annan midt för mina ögon hade gjort henne sin kärleksförklaring? — Jag skulle kunna mörda den karlen — hvar är han ? En köpman från Newyork, ovärdig edra högvälborna kulor och krut, Kp yankee!s mumlade Scotbush. Den som svär i mitt hus, döms att plikta ett dussin killingskinnshandskar. Lofvade ni mig inte sjelf att ni skulle uppföra er fallkomligt lugnt och sansadt? — Visserligen, men — ni är verkligen grym nu! Att se sådant midt för sina ögon! Jag kunde inte observera någon kärleksförklaring i afton. Inte? Var ni då blind ? Nej, inte det ringaste; men jag kunde väl inte se en sak ske nu, som gjordes för länge sedan, Hvad! Är han gift med hennetz Nja