Aftonbladet – 15 maj 1873, sida 3

man framträdde med någon, skrytsam öfverlägsenhet; dertill hade han alltför god takt; men hvarje ord fråm hans mun vitnade dock om en verldserfarenhet och ett kunskapsmått, hvsraf Eton ej berättat Scotbush det ringaste, kasernlifvet ännu mindre och hvilka den hederlige lille lorden likväl gerna skulle velat ega, och som han kunnat ega, ty irländsk fyndighet fattades honom ej. 2Stackars Flake var nästan utom sig på teatern 1 aväll för er skull, signora, sade Sabina. Han förklarade sig ej kunna lefva, om han inte får måla ert porträtt. Låt: honom göra det! inföll Scotbush; Hvilket konstverk han skulle frambringa! Han skulle kanske måla en god tafla, men inte mig. Det är alldeles tillräckligt, mylord, att vara en annan sig sjelf under, två timmar Hvar-afton, utan derjemte ätfve; gå till efterverlden som: en annan. Skall jag porträtteras, vill jdg-att det skallgöras al den som kan framställa mig sjelf. Ni har rätte, sade Stangrave, och ni skall göra denne artist en tjenst, om ni vägrar att uppfylla hans önskan. Han har ännvn något begrepp cm hurudant ett porträtt bör målas, men börjar han en gång väl söka framställa ett åter förflygande ut ryck af lidelser, bvilket är allt hvad dranatiska afbildningar förmå, skall han finna lenna-genre så mycket lättare än ett ärligt itförande af den sanna karaktaren, att han, iksom alla våra moderna artister, skall sluta ved en melodram, Förklara hvad ni menar, sade lorden. E(Forts.)