Aftonbladet – 15 maj 1873, sida 3

jag kunna lefva utan några minnen från detta förlorade paradis? Hvilket vore klo kare att kasta ut pengar för en. häst och vagn, som vi icke bry oss om att ega; att knuffas och ha ledsamt på visiter och su p6er, mot ersättning af en egen stor, ledsam och dum supg en gårg om året, eller att göra vår egen lilla verld så behaglig vi kunna och att lita dem, som önska se Oss, taga emot oss rätt och slätt som Vi äro? I detta lilla bo, som Claude och Sabina kallade det, var nu supgn anordnad. Gkö nare än vanligt jen tröjtbeten efter aftoneng uppträda o-på scenen, hvilade La Cordifiamma på en soffa; Claude hade tar git plats i en länstol bredvid henne och talade allvarsamt. Enligt sin vana gick Sahina ut och in och arrangerade supån med egna händer; både man och hustru synteg mygket intresserade för hvad de förehade, men hvarje uppmärksam betraktare skulle ändock kunnat märka, att ingendera afdem för ett ögonblick glömde att den andra var i rummet, men att de kände sig så hjertligt nöjda och tillfreds i solljuset af hvarandras närvaro, Han skulle äfven märkt att La Cordifiamma gissade sig till deras tankar och studerade uttrycket i de lyck: ljga makarnay unsigten, kanske för att draga nytta deraf på scenen; kanske äfven emedan hon var lycklig genom deras säll het. Och med allt detta hvilade dock: en skugga af sorgsenhet öfver henneg pumna: I depna sturd var det som lord Scotbush inträdde. Häån presenterades och fick af den unga skådespelerskan en helsning, högdragen och kall nog för att hälla dea djerivaste på afstånd, Ian antog följaktligen den min af lefnadstrött nonchalance, som är ansedd passande för unga herrar af börd och verldevana, .Han satte sig ned ogh