Aftonbladet – 15 maj 1873, sida 2

— Nim kapten Melsoms expedition till Spetsbergen meddelas följande i ett bref: från en af skyttarne om bord på Grönlands till Drammens Tidende: Med vår Spetsbergsfärd gick det ill På aftonen den 6 Mars kl. omkring 8, då vi beräknade oss vara 112 mil från Spetsebergen, men det dock var för mörkt att se så lång distans från big, uppsändes Mere raketer, för att om möjligt gifva det vid Isfjorden varande folket tillkänna, att det farns menniskor i närheten, På morgonen den:7 ungefär kl. 4 fingo vi isigte landet omkring Bellsund och Isfjorden och gingo för ma-skinen och snedseglen upp till Isfjordens: mynning. Kl. 10 f. m. var isen så tät, att: fartyget nästan icke ville gå genom dentör 60 skålp. tryck i maskinen och full faxta Det låg is till ungefär 17å mil från land. Kl. 212 omkring ?2 mil från! Green Harbour (eller Isfjordens mynning) blef isen så tät, att det var omöjligt att tränga fartyget. längre in i den och tillika kunde man se: icke sönderbråkad is inne i Isfjorden, sk. långt man kunde skönja med kikare fråm förmräsrån; det var dessutom ett vägsarat företag att gå i land på isen; ty medan vi voro borta, kunde vi få en storm; fartyget skulle då drifva ifrån dem, som hade,gätt i land, och de. måste då stanna qvar på Spets bergen, hvilket vore mycket illa, emedan det. fanns obetydligt med mat i proviagtmagasinet. Tillika dref fartyget så haftigt mot land, att det var stor fara för, att det skulle drifva i land på nägra skär, som vi icke voro långt ifrån. Kaptenen beslöt då kl. omkring ?212 att vända, hvilket var myckot besvärligt; ty vi måste arbeta i två timmar för att svänga fartyget rundt. För säkerhets. skull höll en man utkik från toppen, ända till dess det blef mörkt, i fällnågot tecken skulle visa sig, att de innefrusne: hade märkt oss, men ingenting var att se.