April 1572 i detta afseende redan är stadgadt, må vara behöfliga och böra meddelag . samt derom till riksdagen göra den fram 1. I ställning, hvartill K. M:t må finna anledning, dervid frågan om utländings rätt, att här bedrifva skogsafverkning utan att en sådan brukningsrätt är förenad med eganderätt till jorden, särskildt förtjenar uppmärksamhet, Diskussionen rörande gifta qvinnans eganderi Andra kammaren. (Forts. fr. gårdagsbl.) Hr Brolin: Att hustrun blifvit betagen all rätt att rädda sin lott i boet från förskingring. der , mannen visat sig slösaktig och oskicklig attsköta det hela, är ett beklagligt förhållande. som bragt oräkneliga familjer i armod och elände. Oakr Itadt detta och fastän man icke kan frånkänva 1) den gifta qvionan godt förstånd och skicklighet. jbar utskottet ej velat tillerkänna henne rätt att 3 I råda öfver sitt gods, emedan ett sådant tillmötesgående skulle alstra oenighet och förvecklin, jgar inom äktenskapet. ,) Jag tror icke på dessa skäl. utan antager att r I fattigdomen. som genom mannens: misshushållning kommer för dörren, utgör egentliga orsaken till det missnöje, som gifvit sig tillkänna och som kommer att fortfara så länge hustrun hålles Pl omyndig: I alla händelser får man antaga, att hustrun icke ingriper i mannens förvaltningsbestyr utan att tvingande skäl dertill uppkomma. För att vinna det önskvärda mål, som med I I motionen åsyftas, yrkar jag afslag å utskottets 4 betänkande och bifall till hr Philipssons reservation. Herr: Anders Andersson i Greby: Jag har endast velat tillkännagifva att jag instäm Imer i hr Philipsons reservation. men då jag detts gör vill jag äfven tillägga några ord för ezen räkning. Det är ett märkvärdigt förhållande, att hvarje gång denna fråga kowmer å -bane, söker man uppställa alla möjliga hinder ; loch svårigheter. Jag medgifver visserligen, att -Jom en lag kommer för tidigt, så medför den olägenheter, men lagarne om gp rättigheil ter hafv, aldrig kommit för tidigt. tvärtom Vi Sj hafva hållit på med lagstiftningen om qvinnan i 11500 år. och under denna tid har allmänna rättsmedvetandet gått mycket framåt. Utskottet säI ger, att det bör finnas en styrande vilja och att Idenna bör vara mannens, ewedan mannen är i sådent hänseende den mest sticklige. Det är il verkligen icke svårt att bevisa motsatsen. Vi I finna den här i Stockholm och på många andra ställen. Mannen må vara den största slösare, så säger Jagen att han skall vara den styrande I viljan. Detta kan icke vara rätt. Många män gå med; fickorna falla, icke med penningar, utan I med dbetalda räkvicgar Och derjemte belastade med hedersskulder — från spelbordet. Dag för dag draga de vexlar på framtiden. allt under förnine att slutligen kunna kapa åt big en rik ICKA. Vidare säger utskottet, att inom äktenskapet bör finnas det ömsesidiga förtroende att den ena rättar sig efter den andra. Detta är en sanning. och olyckligt det äktenskap, der detta förtroende saknas, men tror man väl att detta förtroende Iskall försvinna med målsmanskapet? Mannens företräde och maktfollkomlighet skall försvinna, icke det ömsesidiga förtroendet. Ytterligare säger utskottet, att då mannen wvisar sig missbruka sin makt, då, men först då skall lagen lemna skydd åt qvinnan. Men, mine herrar, innan qvinnan vidtager en sådan åtgärd, om hon ock kan förmå sig att någonsin göra der. är det varxligen för sent. Utskottet hänvisar slutligen till äktenskapsförordslagen. Mine herrar, jag kännericke huru mad betraktar denna sak i de högre samhällsklasserna, men bland de lägre lagren anser man denna åtgärd vara en gnista utkastad i början af ett äktenskap för att tända misstroendets låga mellan .makarne. j Gerna hade jag velat lemna min röst för bil. fall till motionen, men nödvändigheten bjuder mig att ej för det närvarande taga steget så fullt ut. notan måste jag åtnöja mig med att yrka bifall till herr Philipssons seservation. Hr Key: Det är en egendomlighet i det sven: ska folklynnet att, huru ofta än den enskilde representanten kan med en viss lättvindighet och ledighet hafva kastat sig in på allmänna humanitetsoch kulturfrågor, så lätt och med så allmänna fraser, att dessa frågor rent af varit på väg att Komma i misskredit vid slutet af den gamla och i början af den nya representationen, så hafva deremot dessa i sin helhet alltid varit mycket försigtiga med beslut i dylika frågor. Svenska representationen delar detta med den engelska, och deraf bar det händt att en ref.rm ofta varit icke blott mogen utan öfvermogen innan den fått sitt uttryck i lagstiftningen. Detta har komrit mig i tankarne, då jag följt gången och utvecklingen af frågan beträffande vinnan och hennes rättigheter. Jag minnes lifligt när talet härom började; först talet om lika arfsrätten och om ogift qvinnas myndighet; hvem minnes icke huru sådant allt betraktades såsom en absnrditet, och huruledes man då i början förespådde tusentals samhällsvådor deraf, under det man rätt snart numera skall hafva svårt att föreställa sig. att det någonsin kunnat vara annorlunda? Så hat det gått med nämnda frågor, samt med den om ogift qvinnas giftorätt, och så väntar jag att det skall blifva med denna också; inom tio år är den löst, och sedan undrar man att klokt folk någonsin kunnat bekämpa hvad som nu yrkas. Att gift qvinna skall vara omyndig, då den ogifta vid viss ålder eger att sjelf råda öfver sig och sin egendom, är en anomali, som så mycket vissare icke kan länge fortfara, som motståndarne icke hafva velat taga några skäl. Förgäfves har man påpekat det egna förhållandet att, då redan 1734 års lag föreskref en viss egendomsfördelning, nemligen så, att hustrun egde att råda öfver sin ärfda fasta egendom på landet, denna rättighet deremot icke var utsträckt till hennes stadsfastighet. Förgäfves har man påvisat den stora skilnaden i den gifta qvinnans sociala ställning förr och nu, huru hon i våra dagar mer och mer träder ut i lifvet genom vetenskap, litteratur och skön konst. genom resor och genom vår tids ökade förvärfskällor och samfärdsel, för att icke tala om buru hon t. ex. såsom bank kassör eller bankkamrerare numera ofta kan om händerhafva vidlyftiga räkenskaper och betydliga penningsummor, men får icke lagligen hafva sina egna medel om hand. Man ha icke heller velat fästa sig vid det besynnerliga förhållandet att, om en hustru får en dotter och denna sedermera ; git sig och blir enka, det kan inträffa attmo-3 ren är omyndig under det dottern eger råda öf-, ver sitt gods sjelf. Det ärsåledes mannens frånfälle, som skall gifva qvinnan förstånd att sköta sina egna angelägenheter, men gifter hon om sig avser lagen henne åter hafva förlorat förståndet ; alltså måste ju, som cn följd häraf, lagen anse äktenskapet verka detta? Detta förefaller mig ungefär, som när en man sättes under förmyndare för slöseri. Men hvarmed slösar då qvinnan, mine herrar? — Jo, hon slösar med kärlek, ty hon har gjort offret af sin lagliga sjelfständighet, emedan lagen alltjemt så fordrar, !och derför skall hon fortfarande ställas i; beroende af mannen! Som sagdt,mycket har Mm man yttrat för att rätta lagens orättvisa mot den gifta qvinnau, men såsom det tyckes förgäfves. h Förgäfves har det ändock icke varit, och detta bekräftas af sjelfva lagutskottets förevarande betänkande, som röjer en viss tveksambet om dess egen åsigt, en viss mattighet i motståndskraft. då tskottet stöder sig nemligen fortfarande på denna gamla patriarkaliska jeg rggee D som man så gerna griper till när verkliga skäl saknas :t, grip icke in på kärlekens helgade område, utropar utskottet. Ja, mina herrar det är i sanning få ord, som blifvit så missbrukade som kärlek och religion. Vid husagans afskaffande yttöf rade en talare att husagan borde, i stället för : att afskaffas, ställas på rent kristlig ståndpunkt be och genomträngas af kristlig anda, och en annan talare yttrade att, om den kalla lagbokstafven skulle ställas emellan husbonde och tjenare, i stället för den handgripliga bestraffningsrätten, let gamla goda paternella förhållandetdem emellan skulle försvinna. På samma sätt här. Man har till och med förnekat att något miss) H jörhållande eger rum, och en aktad talare på Stockholmsbänken, som dock. oe nog, slutade Fi med att yrka bifall till hr Philipssons reserva-de on, har till stöd för sagde åsigt åberopat sin dr rfarenhet från landahvodan Tag har anpkeå nå I TN RN mn