— Vid institntet på Manilla firades krö pingsdagen på aftonen med en enkel mej hjertiig fest. De till: bögtiden församlade utbragte så många som det kunde ett varm hjertadt lefve för det älskade konungaparet Efter don af institutets direktor föreslagns skälen upplästes af honom nedanstående a en från Manilla utgången blind elev, Id: Dehn, författade verser: rag ville sjunga och jag ville binda En krans at lager och förgät-mig-ej, Och sedan den kring kungaparet linda Med glad förtjusning — men jag kan det ej — Hvad kan jag väl? Jo, i mitt bjerta bedja Pill Dev, som i sin hand har tingens kedja, Som styrer stjernorna och verldars lopp, Som låter sol gå ned och sol gå opp. Räck värnande Din hand utöfver landen, Beskydda Gud vårt hulda kungapar! Välsignande håll samman brödrabanden, Låt frid och sällbet blomstra för enhvar! ch när som nordan rasar öfver fjellen,, Ich solen sjunker blodröd ned i qvällen, 5e då med nådigt öga ned till dem, Som skåda upp till Dig i stjernklädt hem! ), fader vår, som aldrig än har slutit Ditt öra till för fromma hjertans bön, Din rika nåd Du kärleksfullt har gjutit Utöfver dem ; med nåd ock nu bekrön Vår ädle kung. också hans ömma maka! Må aldrig de sitt böga kall försaka, Men fylla det, så länge dagen är! Dertill, o Gud, Din vishet dem beskär! Från hyddan mu till tronen gladt sig svingar ön helsningssång, en hjertans hyllningsgärd. Välsignelse och frid den till dig bringar. Vår käre kung! Ditt hjerta är den värd: . folkens väl du ser din egen lycka. Je vilja ock med kärleksblommor smycka Din lefnadsdag intill.dess sista qväll, Då gärden blir en minnets eternell. eh du, vår drottning, stjernan nu i norden, Välsignad vare du i slott, i tjäll! kyddemoder ren för värnlösheten vorden, Pörtröttas ej vid mödan, känn dig säll L allt det goda, som du gjort och velat! Du tårar torkat, rättat dem som felat — 3e der din storhet, drottning, känn din makt, Den Herren sjelf har i titt hjerta lagt. Du unge prins! Ej dig jag kan förgäta; Du är vår Gustaf, du är Oscars son. — Af äkta perlor jag en kraus vill fläta sångens verld. ty endast derifrån Den arma kan dig denna gåfva bringa — Min önskan skall sig till ditt hjerta svinga — Blif honom lik, hvars minne lefver qvar! Då blir du älskad, älskad af enhvar. Allsmäktige! Haf vård om kungahuset! Beskydda dem, som högt vi vörda der! Da, som af nåd ser ned till oss i gruset, Vår ädle kung oss mera älska lär! Må fridsäll ban ibland oss länge trona, Och Skandinaviens kärlek stråla kring hans krona! Hans sträfvan och hans lön. de ligga just deri, Att brödrafolkens väl må alltid ostördt bli. Ida.