Aftonbladet – 13 maj 1873, sida 3

herrar! Jag måste ha ögonen på honom, ehuru det egentligen ej vidare angår mig. Jag har hjelpt den stackarg varelsen med hvad jag lofvade, det kan hin sjelf ej neka till. Men i fall den der komediskribenten skulle bevisa sig vara henne en falsk vän, db är jag rädd, jag kunde vara narraktig nog för att fresta om jag glömt att slåss på pistol, SJETTE KAPITLET. En gammal flende med ett nytt ansigte, Fvad det stackars barnet är fasligt hett i bufyudet och så sjukt det ser ut, sade mrs Vavasour, under det hon orolig lutade sig neå öfver sin lilla gosse. Kära Clara, hvad skall jag göra? nnortigen jag sind ågar gifva kopom mera medicin och den der tala rn Henjg ir alldeles förskräcklig. Bäck, nådig frw, svarade Ölara, som var sin matmors favorit och derför både vågade sucka öfver sitt eget öde och beklaga sin matmors, om vi bara vore i London nu; der kunde vi rådfråga doktor Chilvers eller någon aunan som är lika skicklig; men i denna fasliga ödemark... Tala ej dero;x, Clara! Ack, huru skall det väl gå med mina stackars, små barn! Mrs Vavasour satte sig ned ock började gråta, som hon plägade göra, minst ti? gånger i veckan. Om nådig frun tror att den här nya fn derläkaren... Han som blef räddad vid skeppsbrottet? Men ingen vet ju hvem han är. Det må de gerna säga, men att han är en riktigt hygglig herre, det kan jag försäkra nådig frun, Och så lärd lär han vara och har redan botat många sjuka, pmäges