Aftonbladet – 13 maj 1873, sida 3

fs han, måste utan tvifvel göra mig oigenJkännelig.. Han sade således: Jag hör att ni besökt mina barn, sir. Jag hoppas att ni inte finner dem allvar. samt sjuka? Mr Vavasour, förmodar jag ? sade Tom och bockade sig vördnadsfullt. Jag är mr Vavasour! Men Elsley var en dålig aktör; han tvekade och rodnade så mycket då han talade, att, om också Tom ej hade vetat något, skulle han säkerligen gissat mycket. Det är ingenting farligt, derom kan j försäkra er, sir; såvida ni ej komrait för att underrätta om några nya symptomer. Åh, nej, för ingen del, Jag — jag gick blott denna Vägen, undsr min Promenad ned till hamnen och derför tyckte jag det var lugnande att höra ert eget omdöme, Min fru är så öfverdrifvet lättskrämd. Ni syges dela hennes känslighet, sir, sade Tem leende och bugade sig. Detta är emellertid en ötverdrift som gör er båda heder. En besvärlig tystnad uppstod. Jag vill hoppas, att jag ej tar mig når gon opassande frihet, sir, men jag anser mig verkligen förbunden att — Hvad i himlens namn tänker han nu säga? tänkte Elsley, som kände Sig myc ket hågad att rusa på dörren, Att tacka er för det nöje och den undervisning edra skrifter ha skänkt xaig under ensamma timmar och på ensliga platser. Första delen af edra skaldestycken blef åtminstone af en man läst vid skenet af vakteldar, i Klippbergen,s Tom berättade icke att hän med leda hade kastat boken i floden, Elsley, stackars tok, fastnade genast bockade sig med leende min,